Musikpärlor från musicalvärlden

Göran Lindgren är en musiker och körledare som verkar ha hur många järn i elden som helst. Han dyker upp lite varstans både som musiker och konstnärlig ledare. Kören Arctic Voices är bara ett av hans många projekt. Det är en kör som består av 36 personer varav tio solister. Denna majkväll fick vi avnjuta musikpärlor från musikalvärlden. And all that jazz, från musikalen Chicago, i en cool och avspänd version, fick inleda kvällen. Börje Ekström var kvällens ciceron, och guidade oss med lättsamt prat mellan de olika numren. Han ledde även publiken i allsång i ett par låtar. Kul att Arctic Voices har så många duktiga solister och även musiker. Det fick vi många prov på under kvällen. Jag tänker då bland annat på den alltid lika härliga Summertime ur Porgy and Bess, där Charlotte Anderssons fina röst och kören tillsammans med musikerna gjorde så att det blev ett skönt gung genom hela låten. One hand, one heart och den vackra Tonight ur West Side Story är också minnesvärda. Men, det starkaste numret före pausen var definitivt Memory ur Cats där kören verkligen visade vad de går för. En eloge till alla musiker, ingen nämnd, ingen glömd, som alla gjorde ett mycket bra jobb kvällen igenom. Ur Chess fick vi höra en fin duett mellan solisterna Åsa Sandström och Helena Lundström med två schackspelande herrar i vita skjortor på sidan om scenen. Anthem, ur samma musikal, förknippas nog av de flesta med Tommy Körbergs mäktiga stämma. Här fick vi höra den för enbart kör i ett mycket fint arrangemang under Göran Lindgrens alltid säkra ledning. Efter pausen bjöds vi inledningsvis på rockigare tongångar i form av två nummer ur Andrew Lloyd Webbers Jesus Christ Superstar. Solisten Pär Ekbom visade sig, med både röst och kroppsspråk, vara en riktig rocker, fint uppbackad av kvinnornas röster. Häftigt! Synd bara att den efterföljande I don?t know how to love him, från samma musikal, inte blev lika bra. Jag tycker att tonarten kändes alldeles fel för solisten som verkade få anstränga sig på tok för mycket för att det skulle bära. Ett riktigt ess i andra avdelningen var när solisten Ann-Christin Sandström sjöng solo till Pär Soinis oerhört drivna och nyanserade spel på akustisk gitarr i Over the rainbow från Trollkarlen från Oz. Vilken härlig röst den tjejen har. Sandström sjöng den i en version där hon låtit sig inspireras av Eva Cassidy. Det var bara hur bra som helst! Allting har ju ett slut, så även denna trevliga musikkväll. Det sista numret blev ett medley på fyra nummer ur Phantom of the opera, som alla framfördes i starka och mäktiga versioner där både kör och musiker bjöd på fint samarbete som lockade fram starka applåder.