Musik betyder mycket för Inger Edelfeldt, och det går igen i böckerna.<br>I förra romanen Svarta lådan spelade grekisk rebetika rollen som förlösare av huvudpersonens känslor ? i årets Finns det liv på Mars? är det rockmusiken.<br>De känslor som ska förlösas i Finns det liv på Mars? är de som huvudpersonen i boken, den ensamstående mamman Joni, försöker tränga undan till förmån för mer vuxna, realistiska förväntningar. Läsaren kommer in i hennes liv när hon just tagit det stora beslutet att, inför 45-årsdagen, bli vuxen.<br>Själv fyller Inger Edelfeldt 50 år i år.<br>Strypningsrisk<br>Skulle du kalla dig vuxen, med Jonis mått mätt?<br> ? Tja, vad är ?vuxen?? Jag tror att i samma stund som man börjar sträva efter att vara vuxen, är man inne på fel väg. Risken är att man stryper vitala delar av sitt själsliv, som man tror är barnsliga, till exempel fantasi, leklust och annat irrationellt.<br> ? Självinsikt, det kanske är en positiv vuxenhet? Det hoppas jag att jag har, men hur vet man det?<br>Idén till boken är sprungen ur just den diskussionen. Inger Edelfeldt började skriva Finns det liv på Mars? för att hon retade sig på snack i media om att man måste bli vuxen.<br> ? Det handlade till exempel om att man måste skaffa sig en annan klädstil och mer gammaldags auktoritet visavi barnen. Folk pratar ju forfarande om ?vuxenpoäng?, vad det nu innebär. Joni i boken tror att hon måste avstå från till exempel sitt rockmusikintresse och sin bohemiska klädstil. Bli ordentlig, mind-re känslomässig.<br>Satsar mer på chark än musik<br>Jonis förvandling sker också genom att hon satsar mer på sitt gamla jobb i charkdisken på Vivo ? trots att hon är vegetarian ? än på drömmarna om att kunna försörja sig som musiker. Hon går också in i ett förhållande med tråkige men trygge arbetskamraten Niklas. Men mardrömmar om bästa vännen Magdalena, som tog livet av sig när de var unga, börjar dyka upp. I boken står skildringen av självmordet i stark kontrast till den övrigt humoristiska tonen.<br>Hur kommer det sig att du valde att skriva om självmord och sorg på det här sättet?<br> ? Väldigt många människor har varit med om en liknande händelse. Det är lätt att säga att ?man inte kan förstå? att någon tar livet av sig. Det är klart man blir sviken och förbannad och oändligt ledsen. Magdalena dog när hon och Joni var unga. Jag ville ge henne värdighet och ett slags upprättelse. I boken blir hon en sorts gast som manar Joni att ta sina känslor på allvar, att inte fly in i nåt dumt vuxenprogram. På ett sätt symboliserar hon nog också ?tonåringen? i Joni själv, den som Joni försöker ta död på genom sitt beslut om ?realistiska förväntningar?.<br>En annan röst från det förflutna är Jonis idol David Bowie, som hon begravt genom att kasta alla sina musiktidningar och skivor.<br> ? När jag var 19 år hade jag en dödsseriös fas och kastade bland annat alla mina rocktidningar med Bowie och annat i, något som jag bittert har ångrat! berättar Inger Edelfeldt.<br>Musik tar överhuvudtaget en stor plats i boken ? titeln är en svensk översättning av en Bowie-låttitel och Joni har tagit sitt namn efter sångerskan Joni Mitchell.<br> ? När jag skrev romanen hade jag en orgie i musiklyssnande, gamla vinyl och en massa nya CD-inköp. Jag är en obotlig musikjunkie, kan knappt gå in i en skivaffär utan att köpa nåt.<br>Förvirring ingår<br>Denna likhet mellan henne själv och Joni till trots är historien och personerna fiktiva.<br> ? De skulle kunna vara mina vänner, men de är påhittade, varje person är ett slags collage av folk jag träffat.<br>Vad är budskapet i berättelsen?<br> ? Att om man bortser från sina känslor och sin personlighet och försöker tänka ut ett förnuftigt liv åt sig, går det lätt på tok. För i livet ingår förvirring, att vara lite ?bortgjord? ibland. Vågar man inte leva med lust, smärta och lite kaos riskerar man att fastna i livsleda i stället.<br><br>
