Musikaliska förnyare delar scen

För snart femton år sedan lämnade Örjan Fahlström över det konstnärliga ledarskapet för Norrbotten Big Band till Tim Hagans. Nu är Fahlström tillbaka med ett nyskrivet verk och den amerikanska pianisten Uri Caine. - Frågan "vad har hänt" är bra. För mycket har hänt. Tim Hagans har tillfört bandet enorma dimensioner och otroliga erfarenheter. Framför allt låter bandet bra, som vilket internationellt storband som helst, säger Örjan Fahlström som vid sidan om sin professur i jazzkomposition och jobbet som prefekt vid Kungliga Musikhögskolan också är chefdirigent för radiostorbandet i Frankfurt.Därifrån har han också tagit med sig kompmusikerna Martin Scales, gitarr, Thomas Heidepriem, kontrabas och Jean Paul Höchstädter, slagverk till den turné som startar i Luleå och som avslutas några dagar senare i Göteborg. Den första konserten ingår dessutom i den landsomfattande P2 Live-satsningen Sveriges största jazzklubb som innebär direktsändningar från jazzklubbar i Malmö i söder till Luleå i norr i kväll fredag. Musikaliska bråkmakare
Dessutom har Örjan Fahlström, som ofta bråkat med de musikaliska genreramarna, bjudit in pianisten Uri Caine från New York - även det en musikalisk bråkmakare i positiv bemärkelse. För hur ska man annars beskriva den som kastat sig över Mahlers musik med arabisk luta och liveelektronik, ersatt Wagners operakör med dragspel (på plattan Wagner e Venezia) och gjort de mest uppseendeväckande arrangemang av Bachs musik? Som spelar Mozart ena veckan och jazztrio den andra och som ofta nämns som musikalisk förnyare. - De här konserterna och beställningsverket görs i samarbete mellan radioorkestern i Frankfurt och Norrbotten Big Band. Direkt när jag fick frågan sa jag att jag ville ha Uri Caine som pianist. Jag hörde honom första gången på en jazzfestival för några år sedan och blev helt tagen av hans energi, den är mycket speciell, den märker alla, säger Örjan Fahlström.Själv bidrar Örjan Fahlström med kompositionen Reflections för piano och jazzorkester medan Uri Caine kommer med några av sina tidiga kompositioner skrivna för jazztrio, men arrangerade för storband.- Mycket av det jag gör handlar om att göra stor musik mindre, typ Wagner och Mahler för pianotrio. Här gör jag tvärtom. I mindre grupper kan man ta sig större friheter, storbandskulturen är mer strukturerad, mer disciplinerad. Generellt så gillar jag musik som har strukturer, för den kan man verkligen improvisera kring, säger Uri Caine som i intervjuer ibland talat om att han som jazzmusiker har friheten att omdefiniera andra kompositörers musik. Behöver metaforer
Örjan Fahlström, som själv gärna utnyttjar sitt eget flygcertifikat, har i Reflections utgått från den modiga piloten Amelia Earharts öde. På sin tid var hon en världskändis som försvann under en långflygning 1937. - Det är inte bara hennes flyghistoriska bedrifter jag fascineras av, utan också hennes livsåskådning. Hon var modig och beslutsam, men också rädd. Jag behöver metaforer när jag skriver musik. Genom åren kan man nog säga att min musik blivit mindre krånglig och mer emotionell. Uri Caines direkta och omedelbara energi utgör en väldigt bra balans till min musik.