Musikalisk utflykt
Jönköpings Sinfonietta som medverkade under festspelens invigning spelade på onsdagskvällen i Öjeby kyrka. Det skedde i form av en nattkonsert, som borde ha varit mer befolkad, men det blir nog lite för mycket med två rejäla orkesterkonserter samma kväll även under ett festspel.
<P>Sinfoniettan är en högklassig ensemble, som framträder kammarmusikaliskt, det vill säga med stående stråkmusiker med Jan Stigmer som Stehgeiger, à la Willy Boskovsky för den som minns honom i spetsen för Wienfilhamonikerna.<BR>Det blev en omväxlande musikalisk utflykt, som inleddes med av en av de tidigare pianokonserterna av den flitige Wolfgang Amadeus Mozart, nr 12 i a-dur, en av de första, i vilka Mozart själv spelade huvudrollen som solist. Det skulle komma många, många mer. Matti Hirvonen var avspänd solist i denna lekfulla, soliga konsert med en tilltalande, lyriskt anlagd mellansats.<BR>Ralph Vaughan Williams ville inte alls komponera som Mozart talade han om för Maurice Ravel, när han tog lektioner för honom. The Lark Ascendinghar undertiteln romans för liten orkester och den är som klippt och skuren för en virtuos som Zakhar Bron, alltid närvarande vid festspelen i Piteå. Man behöver bara sluta ögonen vid avlyssnandet så ser man bakom ögonlocken de svirrande lärkorna som höjer och sänker sig och budar sommaren. Jag påminns om Laurie Lee som före kriget gjorde sin poetiska vandring i förkrigstidens England och Spanien, skildrad i Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon.<BR>Mitt i det wienklassiskt präglade programmet hade Jacques Ibert placerats, en av de franska förkrigskompositörerna i kretsen av Milhaud, Honneger och Poulenc, påverkade av impressionism och jazzens rytmer. Iberts Divertissement för kammarorkester är en underhållande svit som titeln antyder, charmig och lätt parodisk med inslag av kafé- och cirkusmusik, ja även Mendelssohns bröllops- marsch dras in.<BR>Den smått kaotiska sista satsen är signifikativ ? men till slut ordnas ansiktsdragen till. Kvällens mest spännande musik utan tvekan.<BR>Efter pausen blev det mer Mozart. Sopranen Maria Keohane sjöng en konsertaria, inledande recitativ av den blott 14-årige Mozart, O temerario Arbace, med temperament och finess.<BR>Med ytterligare wienklassisk musik avslutades konserten i form av Haydns 49:e symfoni, en inte alldeles typisk komposition för honom, tillkommen som den var under en tid av religiöst grubbleri under några år i början på 1760-talet. La passione går i f-moll, vilket ytterligare understryker allvaret, och var avsedd för ett långfredagsframförande.<BR>Med vacker stråkklang och elegans genomförde orkestern denna egenartade symfoni.<BR></P>
Så jobbar vi med nyheter