Musik värd att lyssna till

Barents Kammarkör under ledning av Eric Westberg In Concert Caprice Först ut är Barents Kammarkör med skivan In Concert. Resultatet av Barents körcentrum som startade 2003 är imponerande. Barents kammarkör som består av sångare från Norge, Sverige, Finland och Ryssland har under Eric Westbergs ledning åstadkommit en av de vackraste live-inspelningarna av körverk på länge. Det är förstås rösterna och den i övrigt professionella uppbackningen som bygger grunden. Men det är valet av repertoar som gör skivan ännu mer värdefull för alla som jag hoppas kommer åt att lyssna på den. Jaako Mäntyjärvis Canticum Calamitatis Maritimae är tillägnad dem som följde med Estonia ned i havsdjupet 1994. Den skrevs tre år senare och uttrycker vidden av de enskilda anhörigas, men även kollektivets, svåra sorg. Det är en tröst i att smärtan delas med många och att det också kan förmedlas. De andra spåren på skivan: Sven-David Sandströms Lobet den Herren, Einojuhani Rautavaaras Katedralen, Jan Sandströms Solsönerna, Bo Holtens La Douce Nuit och Björn Andor Drages Klad-Lied skingrar förtvivlan och stärker på olika sätt hoppet. Skivan avslutas med Martin Luther Kings I Have a Dream tonsatt av Sven Ahlin. Vem tror att en kör kan göra världen bättre. Kanske att jag gör det och då tänker jag på Barents kammarkörs In concert. Om ondskan har öron måste den gå att hejda när en kör kan skapa sådan här musik. Lars-Ánte Kuhmunen Birrasis Idut (Norge) Lars-Ánte Kuhmunens jojkmusik är fjällviddernas musik. Jag tänker på en färd genom fjällandskapet långt innan jag har lyssnat till femte spåret Bajid som kom till Kuhmunen när han körde bil. Han har skrivit text och musik till alla låtar förutom Láhtti, juollit, giedat som baseras på Joik It till vilken även Mats Dahlberg bidragit. Ett originellt spår är Giddavuoinnat som innehåller en inspelning med den jojkande 12-åringen Lars-Ánte Kuhmunen. Akustiskt och elektroniskt möts och de engagerade musikerna vet precis vad det handlar om. De är för övrigt några av de bästa i Norge, enligt CD-omslaget: Gjermund Silset, Per Willy Aaserud, Birger Mistereggen, Amund Sjölie Sveen, Georg Buljo, Helge Harstad och Gaute Solås. Det är finstämt och filmiskt och till någon enstaka låt får man också lust att dansa. Camilla Ringquist Love and Poetry Tinytiger Production Den tredje skivan är kanske lättast att ta till sig. Det betyder inte att Camilla Ringquist är någon lättviktare musikaliskt sett. Det är svårt att placera in henne i något fack. Jazzpop, singer-songwriter och åt det rockiga hållet har några försökt med. I Camilla Ringquists senaste CD Love and Poetry är texterna centrala men utan musiken och den mogna rösten skulle de vara ointressanta. Hon får stå ut med att jämföras med andra som Joni Mitchell till exempel. Själv hör jag ibland också ett röstsound som påminner om Ute Lempers och till och med Julie Andrews. Det sistnämnda får inte uppfattas som en förolämpning. Av de 13 spåren väljer jag låtarna- Closer, Blue Tango och Carousel.

Musik värd att lyssna till

 Tre mycket olika CD-skivor som var och en är utomordentligt väl värda att lyssna till.

Tre mycket olika CD-skivor som var och en är utomordentligt väl värda att lyssna till.