Musik: Smittsam spelglädje på Kulturens hus

Helt plötsligt lyser en spelglädje igenom som jag ibland saknat och det känns mycket trevligt. När dessutom kvällens program består av mycket bra och rolig musik kan man inte vara annat än mycket nöjd som åhörare. Programmet inleds med en fjäderlätt version av Josef Haydn symfoni no. 27. Stråkarna är i högform och speciellt i andra satsen tycker jag att det låter fantastiskt bra. När sedan kvällen solist, Barytonen Olle Persson, gör entré känns det nästan som om scenen flyttas lite närmare publiken. Han och orkestern framför Allan Petterssons Barfotasånger på ett mycket innerligt sätt. Det är alltid mycket roligt att lyssna på fullblodsproffs och Persson gör mig inte besviken. Till karaktären är Petterssons musik nästan naivt enkel. Men vid en närmare lyssning fascineras jag av hur otroligt fint den följer och avspeglar texten. Detta blir extra tydligt en kväll som denna när solisten framför dem så övertygande och Petter Sundkvist lockar fram oanad detaljrikedom ur partituret. Detta var verkligen kul att vara med om. Men det skulle komma mer att glädjas över denna afton. Efter paus greppar Sundkvist mikrofonen och guidar oss in i Per Lindgrens tonspråk. Hans Bowijaw är sannerligen inget man nynnar på efter en genomlyssning men tack vare den denna lilla introduktion blir vi i publiken trollbundna. Stycket består mest av komplexa rytmer. Avsaknaden av melodi och harmonik är nästan total. Ändå uppstår en stämning i lokalen som jag sällan tidigare upplevt, åtminstone inte vid framförandet av ett nutida verk. Men tack vare att vi fick nyckeln till musiken blev detta inte något konstigt utan bara konst. Tack för det Petter! Konserten avslutas med Mozarts symfoni nummer 29. Att kammarorkestern är bra på wienerklassisism var i och för sig ingen nyhet men jag tycker ändå att det var ett strå vassare idag än det brukar vara. Jag kan inte hitta något mer passande ord än spelglädje. Den var dessutom smittsam och det gjorde att man glad i hågen kunde lämna Kulturens hus denna gråa afton.

Musik: Smittsam spelglädje på Kulturens hus

Jag måste erkänna att jag vid vissa tillfällen har tyckt att Norrbottens kammarorkester haft ett lager av akademiskt damm över sig som de haft svårt att tränga igenom. Så icke denna afton, skriver Norrbottens-Kurirens Hasse Östlund.