Musik på eget vis

Mailmale. Skulle kunna vara engelska och översättas rakt av till ?brevman?. Men när folkmusikgruppen Jord kallar sin nya skiva Mailmale är det naturligtvis meänkieli och betyder ?ut i världen?. För att träffa dem åker vi också ut i världen. Reser genom nysnön och glittret längs älven till Junosuando där gamla prästgården förvandlats till en konferens- och kursgård, en retreat i ekologisk dräkt av Mikael Kangas och Maya Rao. Hon, som kommer från Kanada och har rötterna i Indien, bjuder på sallad från Mellanöstern och currydoftande vegetarisk soppa.  ? Jag tror att det här med mailmale, ut i världen, gäller för all kultur i Tornedalen. Vi börjar vara ganska färdiga med att jobba med språket och att skapa en identitet. Nu måste vi lägga upp ett parallellspår och möta världen, särskilt om vi vill vara intressanta för en publik, säger Erling Fredriksson som tillsammans med Gun Olofsson, Susanne Rantatalo och Jan Johansson bildar Jord. Sökte sammanhang Efter 23 år ?söderöver?, där han bland annat jobbade som teatermusiker, flyttade han hem till Pajala 1999. Kände sig lite utanför, fastän han var ?hemma?, sökte ett sammanhang. Så besökte han Rallarfesten i Kiruna och lyssnade till Jord som redan hade några år på nacken.  ? Här är dom ju, tänkte jag, och gick fram och pratade med Gun som jag känner sedan gammalt, vi gick bland annat musikgymnasiet tillsammans i Härnösand. Namnet är en konstruktion av begynnelsebokstäverna i dåvarande gruppmedlemmarnas efternamn och en smällkall februarikväll i februari hade nuvarande Jord sin första spelning i Folkets hus i Vittangi. Den framsynte Thomas Olofsson på Rallarfesten i Kiruna hade bett skivproducenten Kjell Söderqvist på Caprice att komma upp för att lyssna och strax efter debutkonserten skrev de kontrakt på sin första skiva Väylän virrassa , som kom ut 2002 och följdes av en intensiv Sverigeturné, producerad av Rikskonserter som också äger skivbolaget. Musikalisk smakutställning Tre år senare är det dags för nästa platta. Skivsläppet ägde rum i Stockholm förra veckan och nu har Jord landat i Tornedalen efter en turné genom Gästrikland, Hälsingland, Dalarna, Medelpad och Ångermanland. I slutet av november är det dags för norrbottningarna att få höra Jord och under en intensiv helg där de intar hela Norrbottens museum ger de en musikalisk smakutställning tillsammans med matkonstnärerna Björn Ylipää och Lena Abrahamsson. Sådant börjar bli vardagsmat för tornedalingarna som för några år sedan kunde göra en sinnenas resa i Pajala och vandra genom Vittula i Pajala, ackompanjerade inte bara av musik och ord, utan också av Björn Ylipääs mat- och dryckeskonst. Men namnet Jord har naturligtvis också en annan betydelse. Självklart handlar det på ett sätt om rötter, men framför allt om att hitta sin alldeles egna klangvärld. Något som låter bara som Jord och inget annat, men med influenser från hela världen.  ? I Hofors kom det fram en dam i pausen och sade att det här måste vara meänkielijazz. Jajamen, svarade jag, berättar Jan Johansson. Sydamerikanska spår Och nog anar man jazzinfluenser i musiken, men också tango à la Piazolla och sydamerikanska spår. Ofta nyskriven musik, men traditionen är också stark, den spröda kantelen och visor från en rik sångskatt. Jord sjunger ofta på meänkieli, men också på svenska, och flerspråkigheten målar en del av färgen på deras klang, där också de många rösterna ingår. Men också de ensamma, allt från det ljusa spröda till det mörka kraftfulla. Den flerstämmiga sången är huvudinstrumentet tillsammans med kontrabas, dragspel, gitarr, harpa och flöjt. Fortfarande finns det en stor outforskad sångskatt att ösa ur, något som är viktigt, men inte huvudsaken. Till Mailmale har Jord öst ur en önskesäck, bestående av gruppmedlemmarnas favoriter.  ? Vi utgår från låtar vi gillar och ser också till att få en varierad repertoar, säger Susanne Rantatalo.  ? När vi skriver ny musik på meänkieli så blir ju det självklart något annat än det traditionella. Men jag tror samtidigt att vår bakgrund i språket och kulturen bildar en slags grund för allt vi gör, säger Gun Olofsson. Unikt tornedalskt Begreppet världsmusik värjer sig Jord emot, det har blivit nog så urvattnat vid det här laget.  ? Mycket i Tornedalen är konserverat. Det gäller språket, men också mansrollen och musiken. Det gör det lite unikt, säger Erling Fredriksson, som säger sig vara besatt av idén att vända på den negativa befolkningsutvecklingen och vill visa upp rikedomen i Tornedalen. Själv gör han det på många sätt, inte minst genom sin medverkan i flera av Tornedalsteaterns gränsöverskridande föreställningar. Nu sitter han som bäst och planerar inför en treårig musikalsatsning som inleds nästa år med musikalen Zorba i Pajala, som ska följas av flera.  ? Den konstnärliga kompetensen är stor här i Tornedalen, inte minst tack vare Tornedalsteaterns snart 20-åriga verksamhet som nu börjar ge tydliga resultat. Så det är dags att visa världen vad vi kan.