Musik: Musik och dikt med attityd

Men vad ska man då kalla den musik som Norrbotten Neo nu framför på scener i Piteå, Luleå och Malmö? Här saknas minsann inte attityd och för den skull inte heller den sortens allvar som är all god konsts kärna, men här flyger tankarna friare, öppnare. Ett intressant program med röster från metropoler som Norsborg, Piteå och New York från i tur och ordning poeten Daniel Boyacioglu och tonsättarna Marcus Fjellström, Johan Ramström, Michael Torke och Michael Gordon. Boyacioglu läser sina egna dikter hämtade ur hans senaste samling Fint som snus (2006). Han debuterade en gång som estradpoet, vann två år i rad SM i Poetry slam, och har genom åren etablerat sig inte bara som poet i skriftlig form, utan också som skådespelare (gjorde bland annat en fantastisk roll som Lucky i I väntan på Godot tillsammans med Krister Henriksson och Jonas Karlsson på Dramaten), dramatiker och i diverse musikaliska sammanhang. Att han denna kväll spelar en viktig roll i Norrbotten Neos konsert har att göra med hans samarbete med tonsättaren Johan Ramström, utbildad i Piteå för Sandström och company, numera bosatt i Ådalen. Ramström, som vid det här laget också skrivit en hel del filmmusik och skapat sina egna filmer, fastnade för Boyacioglus diktsvit Ett helt liv vinter, som han nu gjort musik till. I kvällens konsert får vi höra prov på två av dikterna. Att Ramström verkligen fått kläm på det där med filmmusik står utom allt tvivel, det är bara att sluta ögonen och se bilderna framför sig. Men kvällen inleds av den amerikanske tonsättaren Michael Torke, som också en gång definierade vad han ansåg vara klassisk musik - enligt honom handlar det om musik med längre strukturer än treminuterslåtar. Här får vi höra tre satser ur hans verk Telephone book - de gula, de blå och de vita sidorna. Kanske är det Daniel Boyacioglu som inför varje verk läser en dikt som sätter mig på spåret - plötsligt lyssnar jag också på musiken som en berättelse och konstaterar att de blå sidorna var mest intressanta. Där hittar jag de borttappade kontakterna, vännerna som försvann och förlorad kärlek. Lite sockersött är det allt, men passande för kvällens mix. Michael Gordon kommer också han från New York där han tillhör den yngre och lite rockorienterade tonsättarkretsen. Hans musik fanns bland annat med när Kronoskvartetten gästade Sverige senast. Ur hans repertoar har Neo valt stycket AC DC och jovisst - man förstår kopplingen. Och så denna intressanta Marcus Fjellström, ursprungligen från Storuman, och en av de tonsättare som fått sin utbildning i Piteå. Han har slagit till tidigare, senast med det mycket fina stycket Dolorosa, framfört av Erik Westbergs vokalensemble. Nu slår han till igen med verket House of false things. Att Neo är skickliga visste vi. Nu vet vi också att de vill möta inte bara sin vanliga publik utan också en ny. Sällan har jag haft så roligt på en kammarmusikkonsert. Missa den inte nu när ni har chansen.