Första gången jag hörde Life Sentence var på Kulturens hus i Luleå. De består av fem unga tjejer från Boden. Tänk er The Bombettes energi kombinerat med sena Blondies poplåtar, kryddat med en too young to care-attityd, så förstår ni ungefär hur det låter. Även om de influerats mer av band som influerats av Blondie så slås jag av sångerskan Jill Holmgrens självklara karisma och coolhet på scenen, som bara kan härledas till Debbie Harry.
Och trots det faktum att ingen av dem ens hunnit bli myndiga, trummisen Signe Lindahl går fortfarande i nian, så har de redan hunnit med en hel del tillsammans, som band.
- Vi har spelat ihop i över två år. Repat mycket och jammat fram låtar i Emmas källare där vi håller till. Och så har vi spelat live väldigt mycket. Just nu har vi flera spelningar i månaden.
I lördags var de i Överkalix för att spela på Länsfinalen av Rockkarusellen. Resan i den tävlingen stannade där på en sjätteplats, men syftet var aldrig att vinna.
- Vi fick höra av någon, jag minns inte vem, att den här tävlingen fanns, så vi anmälde oss. Egentligen mest bara för att få spela och liksom synas. Men självklart blev vi glada över att komma så långt. Det gick ändå bättre än vad vi förväntat oss.
Googlade "livsmening"
Man kan kanske tro att bandnamnet är hämtat från Dead Kennedys låt Life Sentence, men så är inte fallet.
- Så här var det, vi googlade bara på “livsmening", och då kom Life Sentence upp. Vi tänkte att det lät snyggt, så då fick det bli så, säger Jill, och menar samtidigt på att det står för hur viktigt bandet är:
- Det är så enkelt att musiken för mig är allt, och jag delar musiken med dem. Vi är kompisar även utanför bandet också, och det tror jag märks i musiken. Det gör oss tightare över lag och bättre som band. Vi inspireras av vad som händer runt omkring oss och vad vi är med om dagligen, förklarar hon. Med Boden som musikklimat finns inte så mycket att gå på, men de i sig kan fungera som drivkraft.
Bland de musikaliska förebilderna hittar man band som Those Dancing Days och ovan nämnda The Bombettes. En viktig boost för tjejerna var när de för två somrar sedan fick träffa just dem på BD Pops workshop Dolores. Ett slags bandcamp av tjejer för tjejer, där inga förlegade gubbideal råder.
Dags för första EP:n
- Det gav oss jättemycket. De hade typ konferens och berättade massor om alla sina erfarenheter av skivinspelningar, musikbranschen i stort, sitt turnerande och så där. Hela deras tid som band typ. Man blev otroligt peppad på att skriva låtar, satsa och verkligen försöka komma ut med sin musik. Och därmed bara göra det som man faktiskt vill.
Senare i vår går de in i studion för att göra sin första EP. Ungefär fyra låtar ska spelas in i på Up Sweden hemma i Boden.
- Det känns roligt, efter som att det var längesedan vi spelade in något sist. Vi går in i studion i maj och hoppas på att det ska vara färdigt och ute någon gång till sommaren.