Musik för alla med hjärna

A Woman A Man Walked By är Polly Jeans bästa skiva sedan Dry från 1992. Äntligen mer rock än teater igen, men absolut inte odramatiskt. Eller odramatiserat, kanske är ordet. För är det något som hela tiden kännetecknat PJ Harvey är det just det, förmågan att gå in i karaktärerna som besjungs, att bli själva låten oavsett om det handlar om folk som är täckta av kycklinglever eller är jättelika. Efter Rid Of Me från 1993 har det varit mer teater än musik. Lite för utklätt för min smak. Som hon spelat klassiker istället för att vara den rockens Sarah Kane hon borde. Minus det rent biografiska materialet då. På A Woman A Man Walked By har John Parish skrivit musiken (han gjorde det även på 2006 års Dance Hall At Louse Point) och Harvey texterna. Jag har ingen aning om det haft inflytande vad gäller sånginsatserna, men hon har aldrig låtit bättre. Friare jämfört med hur hon framfört sitt egenhändigt komponerade skivor de senaste 15-20 åren. Och musikaliskt är det också friare. Det är akustiska instrument, orglar, överstyrda gitarrer och anarkopunk (ja, lyssna på Pigs Will Not, och försök att inte tänka på Crass, det går inte) och en minst sagt eklektisk mix: instrument som är onaturligt höga, onaturligt låga. Det här är musik för alla som mellan öronen har en hjärna och samtidigt inte är rädd att fylla denna med ny information För mest av allt är det här en konstrockrökare av rang. Länge sedan man hörde en ny sådan.