Musik / FIRST FLOOR POWER

Malmö. Umeå. En viss sorts pop, hur det lät på 1990-talet. Torra ljud, vintagebasar, små trumset. Ingen övervikt här inte. Det här magra och lite perfekta, till och med det skeva är perfekt. Polyrytmiskt, inte otajt. Det har alltid funnits något pedantiskt över First Floor Power. Provrör, inte helrör. Intresserade av detaljer. Design. Kläder. Vintage. Mac, inte PC. Stereolab, inte Butthole Surfers. Jag är ju tvärtom. Jag tjafsar inte med andra poeter om syntax och Språket. Jag tjafsar med stora gester mot de stora grejerna: allsång mot kulturimperialismen. En distad gitarr på hög volym rätt i huvudet på storbolagen, inte en torr Wurlitzerfigur med sikte på direktörens hjärta. Det är ju bara metoder, estetik. Vi är ju på samma sida, vi har samma mål. First Floor Power, ni tar hand om institutionerna, förändrar intelligentian inifrån och så pangar jag lite rutor och uppviglar studenterna. Ok?

Musik / FIRST FLOOR POWER

Det har alltid funnits något pedantiskt över Frist Floor Power, konstaterar Norrbottens-Kurirens nygamle musikrecensent Mattias Alkberg.