Musik: Bygdens son gjorde succé
Alla bitarna föll på plats när Ulric Björklund, hemmasonen, tillsammans med Carina Stenberg och Erik Stålberg sjöng opera från dansbanans estrad i Brändö hamn.
<P>Sol, vindstilla, lantlig idyll med idisslande kossor i kulisserna, skärgårdsmiljö med blånande vatten.<BR>Och visst blev det succé, publikmässigt över förväntan, och artistiskt efter förväntan. Försiktigtvis hade föreställningen annonserats som Sångkonsert. För att inte förhäva sig ? eller kanske inte skrämma den operaovane? Något liknande har väl aldrig hörts tidigare i Brändön, jo möjligen när Ulric var hemma till midsommar för ett par år sedan. <BR>Om man bortser från en del teknikaliteter, som att det elektriska pianot hade en lite burkig klang och att man kunde förnimma en viss ekoeffekt beroende hur man satt i förhållande till högtalarna, så blev det en härlig föreställning med tre sångare i bästa sångliga form och på ett sprudlande humör.<BR>Det mesta hade hämtats ur välkända repertoaroperor som de allra flesta i publiken, även den som inte är operafrälst, hört någon gång. Ulric Björklund har under sommaren i rollen som kapten Macheath sjungit i den skabrösa Tiggaroperan på Läckö slott. I våras medverkade han på i Rameaus Fedra på Folkoperan i Stockholm, dit han nu återvänder för att sjunga Romeo i Gounods Romeo och Julia i höst. Det är tätt om buden och slitsamt, så man kan förstå att han ransonerade sången lite grann.<BR>Men han lät sin stämmas välljud klinga ut ordentligt i veritabla praktarior, som Du är min hela värld ur Léharoperetten Leendets land, Una furtiva lagrima ur Donizettis Kärleksdrycken, Cavaradossis aria E lucevan de stelle (Livets sång) ur Puccinis Tosca samt i Evert Taubes konversationsnummer Rosa på bal ? lite för mycket operaröst kanske just i det sammanhanget. Den lilla extraturen med Lasse Berghagens Nallebjörnen Fredriksson, som han sittande på estradtrappan sjöng för sina pojkar utan att riktigt ha koll på handmikrofonen var charmig.<BR>Konserten hade två avdelningar ? den första operadominerad med mycket Mozart. Erik Stålberg och Carina Stenberg inledde med Papagenos och Paminas duett Bei Männern welche Liebe fühlen ur Trollflöjten. Båda var i storform och sjöng förstås också Pa-pa-pa, Papagenos möte med Papagena. De återkom lite senare tillsammans i förförelsescenen med Là ci darem el mano ur Don Giovanni.<BR>Carina Stenberg lät sin höga sopran glänsa i Caro Nome, Gildas aria ur Verdis Rigoletto. Laurettas bön till sin pappa i Gianni Schicchi, O mio babbino caro, var en annan godbit ? vem blir inte bevekt av sådant välljud? Skönt klingade också Summertime ur Porgy and Bess.<BR>Erik Stålberg lät sin praktfulla djupa stämma ljuda som Figaro i Säg farväl lilla fjäril men också i sånger som August Södermans Kung Heimer och Aslög samt i den andra avdelningen Evert Taubes Damen i svart och Peterson-Bergers Här dansar Fridolin.<BR>Ulric Björklund och Carina Stenberg avslutade första avdelningen som Rodolphe och Mimi i Mi chiamano Mimì och hela konserten av alla tre tillsammans i den sällan hörda terzetten Soll ich dich Teurer nicht mehr sehen ur Mozarts Trollflöjten med Erik Stålberg som Sarastro, Ulric Björklund som Tamino och Carina Stenberg som Pamina ? mycket väl genomförd och som komposition betraktad ett exempel på Mozarts mästerliga förmåga att väva samman röster.<BR>Tillställningen som sådan var unik och något att bära med sig i minnet. </P>
Så jobbar vi med nyheter