När den politiska aktivisten och frilansjournalisten Björn Hedlund debuterar med Fortets murar får han också äran att avsluta Atlas-serien där tre andra böcker släppts tidigare under våren.
En av fördelarna med en serie böcker om tillståndet i Europa, skrivna av olika författare med olika huvudfokus, är att de belyser varandra. Hedlunds granskning av hur flyktingbehandlingen, och EU:s tilltagande kontroll av de yttre gränserna, blir större av de andra böckerna, vilka bland annat handlat om tilltagande motsättningar i finanskrisens spår samt om situationen för de papperslösa.
Hedlund är på jakt efter det osynliga våldet, det som är juridiskt sanktionerat om man så vill. Genom att blanda makro- och mikroperspektiv får han Europa att framträda som en historisk farkost, vars numera högst vacklande dominans, ända sedan kolonialismens dagar byggt på användandet av våld.
Den mest konkreta bilden för hur Europas gränser försvaras är den sju meter höga mur som byggts vid EU:s sydligaste i gräns i Melilla, en spansk enklav i Marocko. Den utgör ett effektivt hinder för afrikanska flyktingar att ta sig in landvägen till Spanien. På grund av muren, men också genom samarbete med nordafrikanska stater, har flyktingströmmen tvingats österut mot Turkiet och Grekland.
Det behöver kanske inte sägas att situationen i Grekland har förvärrats med den ekonomiska krisens tilltagande skalv. Situationen för flyktingarna här präglas av hopplöshet, rasism och våld. Med fara för det egna livet försöker många ta sig vidare in i Europa genom att till exempel hänga sig fast under lastbilar. Flertalet tvingas återvända på grund av Dublinavtalet som säger att migranter ska skickas tillbaka till det land där de först sökt asyl.
Hedlund träffar flyktingar på plats, lyssnar på beskrivningar som inte sällan handlar om att uppleva sig vara jagad, att bli behandlad som en kriminell. Han träffar makthavare, han pratar med folk på gatorna. De asylsökandets vittnesmål krockar mot människor som i krisens spår är rädda och vänder taggarna utåt mot främlingar. Flyktingarnas utsatthet avslöjar revorna i myndighetsutövningens förskönande språk där brutala deportationer blir "hemvändande", och där "cirkulär migration" döljer hur verkligheten ser ut för människor som lever i skräck för att utvisas. På Förvaret i Märsta utanför Stockholm mår inte bara migranterna dåligt, utan också många av de anställda som upplever klyftan mellan formell verksamhetsbeskrivning och hur arbetsuppgifterna i praktiken ser ut.
Precis som Hedlund själv skriver är det lätt att slås av hur globaliseringen inte alls bara innebär ökad öppenhet utan också ökad kontroll. Murar, register, lagstiftning och konventioner visar på sprickan mellan mänskliga rättigheter och medborgerliga rättigheter.
Fortets murar levandegör en situation som vi genom medias standardbeskrivningar riskerar att trubbas inför. På bara 90 sidor griper boken över ett gigantiskt område som i grunden kan sägas handla om problemen med en värld där vissa är rika och andra fattiga, oavsett om det gäller ett globalt plan eller en enskild stad där det ena kvarteret är fyllt av lyxvåningar och det andra av skjul.
Det är inte litet, men skulle jag önska mig något mer vore det att Hedlund vågat gå utanför beskrivningen av hur problemen ser ut till vad som faktiskt är möjligt att göra.