Den kända designer Gudrun Sjödéns nya julkollektion har väckt kritik i det samiska samhället. Bland annat av samiska kulturarbetaren Liselotte Wajstedt som speciellt reagerat på att Gudrun Sjödén exploaterat och kommersialiserat den samiska kolten med starkt symbolvärde inom den samiska kulturen.
Wajstedt menar att det finns regler för hur en kolt ska se ut som bygger på traditioner och ett starkt kulturarv.
"Vi kan inte blanda band och färger hur vi vill. Den friheten tar sig Gudrun", säger Liselotte Wajstedt i en debatt förra veckan i Studio 1 i Sveriges radio P1.
Wajstedt menar att Gudrun Sjödén är respektlös, medan designer själv hänvisar till sin konstnärliga frihet där hon inspirerats av sitt samiska arv.
Debatten påminner om den kritik Lisa Vipolas utställning Äkta samekonst fick som visades på Galleri syster i våras. Då riktade Mari-Ann Nutti, vd för sameslöjdsstiftelsen allvarlig kritik mot Vipolas utställning eftersom konstnären tagit sig friheten att plagiera Sámi Duodji-märket som ska borga för äkta samisk sameslöjd. Och det märket kan bara samer som gått sameslöjdsutbildning eller har erfarenhet från hantverket få. Dessutom krävs det att man är same enligt den juridiska definitionen enligt folkrätten.
Gudrun Sjödén är inte same. Inte heller Lisa Vipola. Och medan Gudrun Sjödén inte gör anspråk på att vara same, utan säger sig vilja utforska sitt ursprung i sin design, identifierar Lisa Vipola sig som just same. Och Vipolas syfte med utställningen var just att väcka frågor om identitet men också ifrågasätta vem som får göra vad. Det vill säga, om det ser ut som äkta sameslöjd är det då inte äkta sameslöjd, trots att hon varken juridiskt är same eller använt traditionella material. Lisa Vipola bygger sitt identitetsbygge på en känsla, inte ursprung.
Kritikerna å sin sida försvarar sina rättigheter, som så ofta i historien för minoriteter som är utsatt för stark press från ett majoritetssamhälle. För denna debatt är inte ny.
Tar man Gudruns Lapprosklänningar, ja hon försvarar i ovan nämnda radiodebatt just användningen av det stigmatiserade ordet "lapp" samt Lisa Vipolas frågeställningar om identitet hamnar man slutligen i debatten om multiculturalism kontra assimilering.
Hur ska vi bygga vårt samhälle? Hur stor kulturell diversifiering accepteras? Ska kulturella särarter bevaras, kanske till och med isoleras för att behålla sin unika kultur?
Och här har givetvis olika frågor, olika betydelse och vikt beroende på om man tillhör majoritets- eller en minoritetskulturen.
Gudrun Sjödén ser inget problem med att skapa en egen "Gudrunkolt". Liselotte Wajstedt ser det som en förolämpning mot sin egen samiska identitet som hon själv kämpat för att erövra.
Lisa Vipola vill bli välkomnad som same för att hon känner sig som same och tycker det är dags att utveckla Duodji-märket
Mari-Ann Nutti tycker att Lisa Vipolas utställning är smaklös, respektlös och ställer sig frågan om allt är tillåtet i konstens förtecken, som vd för sameslöjdsstiftelsen som förvaltar det samnordiska Doudji-märket liknar hon Vipolas plagiat av Sámi Doudji en varumärkesstöld.
Debatten är som sagts inte ny och lär fortsätta. Förhoppningen är dock en ökad kunskap när åsikter ska stötas och blötas. Gudrun Sjödéns försvar av ordet "lapp" kan inte annat än bygga på bristande kännedom om ordets laddning och innebörd.
Plumpt och trist. Mer behöver inte sägas.