MR-dagarna i Luleå: Han vägrar låta rädslan ta över

Den lilla människan. Uttrycket hörs ofta under MR-dagarna. Frågan om vad vi alla, var och en, egentligen kan göra inför världens lidande blir naturligtvis central när frågor om kränkningar av mänskliga rättigheter ställs i fokus.  - Min lilla röst har blivit hörd, det är det här priset ett bevis för, säger Sebastian Bakare, som under den första MR-dagen får mottaga Per Angerpriset för att han är "en oerhört viktig röst" för fred och rättvisa i Zimbabwe.

Foto:

Kultur och Nöje2008-11-14 06:00
Priset delas ut av Forum för levande historia och lånar sitt namn efter den bortgångne ambassadören Per Anger, som inledde sin långa diplomatiska karriär med att arbeta tillsammans med Raoul Wallenberg i Budapest under Andra världskriget. Sebastian Bakare är biskop i Harare och företräder den anglikanska kyrkan, dit också biskop Desmond Tutu i Sydafrika hör. Världen ska känna smärtan
- Jag vill att världen ska känna samma smärta som den som just nu har lagts på vårt folk, säger Sebastian Bakare, som också kommer att tala vid skilda tillfällen under MR-dagarna. - Folk svälter, det finns ingen mat i affärerna, så ser en del av förtrycket i Zimbabwe ut i dag, säger Sebastian Bakare. - Situationen är svår att beskriva för den som inte har varit där. Men för en tid sedan kom en ung mor och knackade på vår dörr därhemma. Man kunde direkt se i hennes ansikte att hon var svältande och nu kom hon till biskopen för att be om mat, hon var desperat. Men jag kunde inte ge henne något, vi hade inte någonting hemma eftersom min fru var ute på jakt i affärerna efter mat. Jag kunde bara stå och se på hur hon gick sin väg mot hopplösheten. Zimbabwes ekonomi ger perspektiv på den rådande finanskrisen. I Zimbabwe räknas inflationen i hundratals miljoner procent, just nu uppgår den till 271 miljoner procent, berättar Sebastian Bakare. Dagligen får den som har pengar ta ut 15.000 inhemska dollar, efter att ha stått i timslånga bankköer. - Problemet är att 15.000 zimbabwedollar bara räcker till ett par bröd, säger Sebastian Bakare. Hyllorna gapar tomma
- Men även om du har pengar finns det knappt något att köpa i butikerna, hyllorna gapar tomma och att sköta ett hushåll i dag är ett heltidsarbete. Man får stå timmar i köer utan att vara säker på att man får köpa något och det händer ofta att när man till slut hittat någon vara får man bara betala den med USA-dollar och det har ju inte människor, säger Sebastian Bakare. Men undantag finns, säger han. - Om du kan visa upp rätt partibok kan det hända att du får handla, att man plötsligt hittar matvaror. Alla vet att det är så, men självklart förnekar Mugabe och hans regering att det är så det går till. Trots att hans egen kyrka upprepade gånger har invaderats av polis känner han ingen rädsla för att kritisera regeringen. Utsätts för hårt tryck
- I stort sett alla civila organisationer och många trossamfund utsätts för ett hårt tryck av regimen och vår kyrka anklagas för att stödja oppositionen, men också för annat, som till exempel att stödja homosexuella. Min företrädare var trogen regeringen och för vår del började förföljelserna när jag tog vid i november förra året. Bland annat har man stoppat människor från att komma in i kyrkan och det har hänt att man har drivit människor därifrån. Men jag kan inte arbeta och verka under rädslan, säger Sebastian Bakare. Dessutom säger han sig ha stort stöd av den internationella uppmärksamheten. När förföljelserna mot den anglikanska kyrkan i Zimbabwe inleddes förra året, blev det nyheter i flera tidningar runt om i världen och dessutom ett ämne som diskuterades på nätet. - Mugabe är känslig för offentligheten, våldet pågår bakom stängda dörrar och fördragna gardiner. Därför är det viktigt att Zimbabwes lidande berättas för världen. Jag säger till människor att gråta högt, tala högt, skrika högre. Vi ska inte hålla vår förtvivlan för oss själva, vi ska berätta om den, säger Sebastian Bakare. Historien upprepar sig
Om framtiden vill han inte uttala sig, därtill är han allt för luttrad. - Jag tillhör en generation som varit med om frigörelsen från en minoritets förtryck av en majoritet. Den kampen vanns 1979, nu har vi gått varvet runt igen. Nu ser vi en annan minoritet förtrycka majoriteten. Som om vi inget minne har låter vi historien upprepa sig. Men förändringens vindar har blåst över Zimbabwe tidigare och Sebastian Bakare ser det som sin roll att ingjuta hopp i människor. - Förutom hungern är hopplösheten och förtvivlan just nu våra största fiender. Jag ser det som min uppgift att få folk att kräva sin frihet och sin upprättelse, jag predikar om det, men också om kärlek. Och den dag vårt folk blir fria igen har kyrkan fortfarande en viktig roll att fylla. Eftersom ekonomin helt har kollapsat kommer det att ställa stora krav på människor. I en sådan situation är det betydelsefullt att tala om andra värden än enbart de materiella. Kyrkan är en viktig mötesplats, inte minst i dessa dagar i Zimbabwe.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!