Movits! fyller klubbar i USA
När Luleåbandet Movits! åkte till USA var det stora frågetecknet om sommarens hajp (sedan uppträdandet på Comedy Centrals kultprogram The Colbert Report) skulle hålla i sig.
på väg. Anders Rensfeldt, Jocke Nilsson, Johan Rensfeldt och Zacke på en landsväg någonstans i New Mexico.
Foto: Axel Söderlund
Konsertlokalerna har varit klubbar av ungefär samma typ som Debaser i Stockholm. När de varit utsålda så har det rört sig om ungefär 300 personer som funnits på plats. - Folk har kommit fram till oss och berättat att de kört i jättemånga timmar bara för att se oss. Så det är bisarrt, men kul att höra, säger "One-take". - Alla verkar veta vilka vi är och vad de lyssnar på, fortsätter han. Han upplever att responsen i USA är mycket starkare än i Sverige. Gänget har dock noterat att det nästan alltid brukar finnas någon svensk på spelningarna. Sju personer i husbil
Resan från Massachusetts till Ohio, med en massa spelställen där emellan, gör de inte på något särskilt lyxigt sätt. Det är en husbil för sju personer som gäller (Movits!-killarna, Zacke, ljudteknikern Anders Niva, filmaren Axel Söderlund, managern Gillis Bengtsson). Och de kör själva. - Det är en riktigt spännande resa med vacker natur. Själva livet i sig, att leva med andra i en husbil, är speciellt.Men det går över förväntan. Vi turas om att sova och köra, säger "One-Take". Jocke räcker över mobiltelefonen till "Mördar-Anders" Rensfeldt som inte låter lika pigg som saxofonisten. - Jag tog just en tupplur. Man blir rätt trött av att sitta i bilen - men det är skoj, säger Anders. Vad pågår i din hjärna när du står på scen? - Första spelningen i Boston visste man inte om det skulle komma folk. Men nu vet vi att det finns ett stort intresse. Att det här fortfarande håller i USA är jäkligt roligt, säger han. Har din bild av USA förändrats? - Det är rätt mycket som man tänkt sig och just därför är det häftigt. Anders räcker luren till Jivin’ Johan som låter trött även han. - Jag har kört sedan i morse. Det blev fyra timmars körning. Alla har ju körkort förutom brorsan och Zacke så vi kan varva körningen rätt bra, säger Johan Rensfeldt. Det mesta är extra large i USA. Har ni stött på många exempel på det när ni snurrat på landsvägarna? - Det är många restauranger som har världens största hamburgare. Tyvärr har vi fått köra väldigt mycket på natten så vi missar en massa roliga grejer. Vi blåser alltför mycket på motorvägar för att kunna njuta maximalt av "road-tripen", säger Jivin’ Johan. Vad inspirerar dig mest? - Det är spännande i södern eftersom det är så långt till New York. I Alabama eller Texas ser man "det riktiga USA". Det är inspirerande att träffa så mycket folk. Det är skitroligt. Inga planer på att översätta någon av låtarna till engelska? - Jag brukar göra någon enstaka refräng på engelska. Det märks så klart att publiken förstår på ett annat sätt, men responsen har varit bra i alla fall. Man funderar extra mycket på att göra musiken på engelska när man är här. Men jag tror inte att det kommer att ske på ett tag. Har det hänt något oväntat? - Kanske inte direkt oväntat, men vi har fått fixa en punktering på husbilen. Dessutom har diverse grejer gått sönder. Men kombinationen av att vi sålt ut klubbar och haft tekniskt strul har gjort att resan blivit en minnesvärd mix. Vi trodde aldrig att det skulle bli utsålt i New York, men så blev det. Har ni hunnit bråka något då? - Nej, förvånansvärt lite. Det gäller att plocka undan sina grejer, med tanke på att det blir rätt mycket saker på sju personer. Vi har respekt för varandra så det funkar. Vad lyssnar ni på för musik i husbilen? - Vi har flera Ipods med olika spellistor. Så vi har med oss en ordentlig samling av indie, hiphop, reggae och country, så klart. När vi är i USA vill vi förstärka känslan av Södern. Vi har dock problem eftersom elgeneratorn strular. Så vi spelar brädspel i stället, säger Johan. Har någon med sig en Jack Kerouac-roman? - Det har vi så klart. Vi har två. Både på svenska och engelska. Men jag har inte haft ork att läsa. Dessutom vill man passa på att se omgivningen när man väl är här. Kerouac kan jag läsa när jag kommer hem. Då kan man se om man gjort rätt eller fel, säger han.
Så jobbar vi med nyheter