Motsägelsefull och användbar filosof
Det är inte lätt att beskriva kärnan i Friedrich Nietzsches tänkande. Vad det hela handlar om i hans filosofi. Trond Berg Eriksen lyckas ändå med denna bedrift i sin bok Nietzsche & det moderna som nu äntligen översatts till svenska.
<P>Boken fungerar nog inte som den grundläggande introduktionen till den motsägelsefulle tänkarens värld, men avgjort den elegantaste och mest skarpsinniga.<BR>Nietzsche är motsägelsefull. Han är en blandning av det som inte låter sig blandas. En munter pessimist, en levnadsglad cyniker, både illusionslös och fylld av barnslig tilltro. Hans kärna oscillerar, den är en svängning som gör samtiden uppenbar, och som en gång förutsåg både det moderna och det postmoderna. Ingen river gamla sanningar så vackert som Nietzsche.<BR>Berg Eriksens bok handlar om Nietzsche i det historiska sammanhanget, Nietzsche i sin tid, det sena 1800-talet, och Nietzsche i vårt pågående 2000-tal. Relativt få förstod honom på djupet, ändå blev han något av en modefilosof bland intellektuella och konstnärer, framför allt under 1890-talet. Hamsun, Strindberg, Ola Hansson, Brandes. För 1890-talets ensamhetsdyrkan och individualism blev Nietzsche både som författare och person en symbolgestalt. ?Övermänskan? blev lätt till litteratur eller målningar.<BR>Men det är som en närmast magisk siare av den postmoderna tidens upplösning och trolöshet man förstår Nietzsche i denna bok. Inte bara gjorde han upp räkningen med kristendomens dogmer grundligare än någonsin tidigare, hela den metafysiska begreppsvärlden styckade han sönder till ett spel med masker och falska identiteter. Historia, moral, fasta världen, ingenting blir fast och bestående sedan han granskat det.<BR>?Viljan till makt? är kanske det mest kända av Nietzsches aforistiska meningar, vid sidan av ?Gud är död?. Den förstnämnda har missbrukats av militarister och nazister, livligt understödda av Nietzsches vidriga syster, som ett slags filosofiskt intyg för den egna ideologin. Men det är snarare konstnären, inte militären som visar oss maktviljan när den är som bäst. De som själva gör sig till måttstock för världen, utan hänsyn till några som helst jordiska makter. De som skapar och vågar.<BR>Jo, Nietzsche är användbar. Hans demaskering och fragmentering av språket tycks tyvärr ha tagits på alltför stort allvar av samtidens diktarkollektiv som främst ägnar sig åt själva sönderplockandet, mer än genomskådandet. Men han finns överallt i det moderna, det postmoderna samhället: ?Ingen hade på ett klarare och mer dramatiskt sätt gett uttryck åt att alla historiska förebilder hade spelat ut sin roll. Ingen understryker så starkt brytningen med all traditionell moral, religion och människosyn. Det moderna som Nietzsche representerade var inte så mycket en lära som en radikal krismedvetenhet ? ett krav på ett obetingat sökande efter nya orienteringspunkter?.<BR>Människan svävande i det modernas rymder, fri att välja, fri att slukas av ångest eller svindel. Det är där man finner Nietzsches storhet, inte så mycket till tröst kanske, mer till prövning och till omutligt sanningssägande.<BR></P>
Så jobbar vi med nyheter