Motiven väljer honom - inte tvärtom
Man tänker sig gärna mörka, avskalade, dystra bilder om en utställning som tar sin utgångspunkt i den amerikanske författaren Cormac McCarthys hus i El Paso, Texas.
FILMAT LIBERTY STREET. Under flera år har Peter Josyph filmat och skrivit böcker om människorna som bor kring Ground Zero. I väntan på att bok nummer två ska bli utgiven har han gått i strejk som författare. "Just nu skriver jag bara haiku-romaner. Det är min protest".
Foto: Linda Wikström
Men man blir förvånad när man ser den amerikanske konstnären Peter Josyphs bilder som från och med lördag visas på Konsthallen i Luleå. Färgsprakande, myllrande, humoristiska. - Jag har målat hundratals bilder utifrån det där huset. När jag började med serien i slutet av 1990-talet såg bilderna ut på ett sätt. När jag sedan tog upp ämnet igen flera år senare blev de mer en bild av hur jag själv fungerar. Collage, skapade av olika material. Jag befinner mig själv sällan på en och samma plats i tanken, snarare på tre, fyra samtidigt, säger Peter Josyph som bor i New York. Som så ofta tidigare var det inte han som valde motivet, utan tvärtom. En kritiker bad honom att göra en affisch till en konferens om Cormac McCarthy. - Ett hus är också ett slags porträtt, förmodligen ett självporträtt. Jag hade kunnat göra McCarthys ansikte till en bild, men jag fick plötsligt bara en ingivelse. Jag ville måla hans hus, det hus han just då bodde i och där han suttit och skrivit några av sina bästa böcker. Inte ställa sig i vägen
I stället för bara en affisch blev det också en hel utställning som vid det här laget har visats på olika platser i USA, men också i England. Ofta i samband med särskilda konferenser och seminarier kring McCarthys författarskap. Självklart har Peter Josyph ett starkt förhållande till Cormac McCarthys böcker, men som målare gillar han inte att intellektualisera. - Jag skriver ju också en hel del, där fungerar min hjärna på ett annat sätt. När jag målar vill jag inte ställa mig i vägen för motivet, inte komma med för många frågor. Jag har inte heller några intellektuella svar på varför jag gör alla dessa hus, varför jag återvänder till samma motiv. För mig som författare spelar fantasin stor roll, men för mig som målare är fantasin destruktiv. Det är för övrigt också polityr och överdriven analys. I flera av Peter Josyphs bilder har huset i El Paso flyttats norrut, till området där en gång tvillingtornen på Manhattan stod. Eller om det är tvärtom? Filmade livet kring tornen
Känner man till Josyphs bakgrund blir motivkrockarna logiska. Under många år arbetade han som filmare och författare på området kring Ground Zero. Även den gången sökte ämnet upp honom. - Jag vaknade en morgon i min säng på Long Island några veckor efter attentatet mot World Trade Center och kände att jag måste åka dit med min kamera. Åtta år senare har ingivelsen resulterat i dokumentärfilmen Liberty Street: Alive at Ground Zero och en bok med samma titel. - Jag har gjort både filmen och boken helt på egen hand, utan ekonomiskt stöd. Jag bara kände att jag måste göra det. De där tornen var monument över kapitalismen, hybris och ego. Men själva området är också hem för många människor. Så jag gick in där med min kamera och mötte människor. Medmänniskor som påverkades av det som hände där, som skadades, som tänkte en massa tankar, som sprang omkring och letade sina barn, som funderade på om det verkligen funnits så många slakteributiker där när de såg alla kroppsdelarna på gatorna, som inte förstod. Skildrar möten
I sitt arbete kring Liberty Street, en av gatorna heter så, ser sig Peter Josyph varken som journalist eller historiker. Hans enda intresse har varit att personligen möta människor och att skildra dessa möten. Filmen har visats i New York och på flera filmfestivaler och vunnit en del priser. - Jag har också skrivit ytterligare en bok, men hittills har inget förlag varit intresserad av den. En förläggare sa att "11 september - men det är ju gammalt". Sådan är inställningen, folk flyttar in i husen omkring, människor går till kontoren. Trots att allt fortfarande är mycket giftigt där, men eftersom Wall Street ligger nära har man inte tid att stanna upp och sanera. Folk dör varje dag i sviterna efter alla gifter som frigjordes där nere. I en av de många vetenskapliga rapporter jag läst står det svart på vitt att effekterna av de gifter som frigjordes under den brand som varade i 100 dagar där plast, datorer, stål, glas - allt - förstördes "hittills är okänt för mänskligheten". Ändå görs ingenting.
Så jobbar vi med nyheter