Möten och kontraster

När renbetesprocesserna i Sverige avlöser varandra och där renskötseln har förlorat de rättsprocesser som avgjorts, känns det inte som en slump att Beaivvás Sámi Teáhter far på turné med sin föreställning Skuolfi. För det renskötseln har förlorat renbetesmålen på, är bland annat att de inte skriftligen kunnat bevisa att renarna har betat markerna under nog lång tid. 

Kultur och Nöje2005-12-06 06:30
Beaivvás Sámi Teáhter <BR>Skuolfi <BR>Text och regi: Harriet Nordlund <BR>Musik: Johan Saara Jr <BR>Medverkande: Mary Sarre, Ingor Ántte Áilu Gaup, Egil Keskitalo, Harriet Nordlund, med flera <BR>Jokkmokk tisdag, Gällivare onsdag, Karesuando torsdag. <BR><BR><BR>Just att den muntliga traditionen för att överföra kunskap inte anses likvärdig med den västerländska skriftliga traditionen, är ett huvudtema i Skuolfi.<BR>&nbsp;? Skuolfi är en uggla, en liten och lite rufsig uggla. Det är ett öknamn och inte särskilt snällt, berättar Harriet Nordlund.<BR>Sedan tre år tillbaka är hon teaterchef på Beaivvás. En grupp som började som fri teatergrupp 1979, men som nu har en fast scen i Kautokeino. Föreställningen Skuolfi kallas för en jojkopera. Det är en föreställning där sång och musik, jojk och recitationer varvas.<BR>&nbsp;? Johan Saara Jr har skrivit musiken och partituret är i operaform, men vi är ju inga operasångare i ensemblen, så därför har vi transponerat ner det och gjort det till en teaterföreställning. Jag tror vi har hittat en ny scenisk konstform, säger Harriet Nordlund.<BR>Skuolfi är en man som levt sitt liv i fjällen utan kontakt med övriga samhället. Men så flyttas han till Jokkmokk. Där får han kämpa för att bli accepterad. Hans kunskaper värderas inte alls. Så är Skuolfi en berättelse om kulturmöten, men också om individens ställning i gruppen. <BR>&nbsp;? Föreställningen är på samiska, men vi textar på svenska. Man får en upplevelse av det samiska språket, men behöver inte vara samisktalande för att följa med, säger Harriet Nordlund.<BR>Harriet Nordlund har sina rötter i Nautijaur några mil väster om Jokkmokk. Tillsammans med Maj-Doris Rimpi startade hon den första samiska teatergruppen Dálvadis i Jokkmokk. Gruppens höjdpunkt kom 1980?1981 när de stora isspelen ägde rum. Harriet Nordlund konstaterar att Dálvadis utomhusteater på isscen var banbrytande.<BR>&nbsp;? Då var det samiska väldigt nedtystat och vi kände ett behov av att kommunicera utåt, med publik, och göra oss själva kända, säger hon.<BR>Förutom Beaivvás finns i dag Sámi Teáhter i Kiruna och Åarjehl Samien Teatere, sydsamiska teatern. Harriet Nordlunds vision för samisk teater är att få till stånd en samisk skådespelarutbildning.<BR>&nbsp;? Min vision är att föryngra den samiska skådespelarkåren. Vi behöver en fyraårig utbildning för nio elever, säger hon.<BR>En annan vision rör ekonomin. De samiska teatrarna är styvmoderligt behandlade vad det beträffar.<BR>&nbsp;? Man måste våga satsa budget också. Vi är den av de samiska teatrarna som har högst anslag och ändå har vi mindre än de minsta regionteatrarna, säger Harriet Nordlund.<BR>I kväll intar Skuolfi Folkets hus i Jokkmokk. På scenen reses tältkåtan, eller teaterkåtan, med plats för 50 personer i publiken.<BR>&nbsp;? Det blir väldigt intimt, och det passar bra, eftersom jojken är en intim konstart, säger Harriet Nordlund.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!