Jag har en bekant som praktiserade just på Bullen-redaktionen under programmets gyllene era på 1990-talet, och hon beskriver hur arbetslaget läste och besvarade samtliga brev från de barn och ungdomar som hörde av sig. Interaktivitet är ett modernt paradord i barnkulturen, som idag har tillgång till fler kanaler än någonsin för att skapa dialog med publiken.
Mejla, chatta, hör av er via hemsidan. Skicka ett sms. Ställ en fråga, rita en teckning, glöm inte att rösta på din favorit! Gästande barn är ett inslag i många program på Barnkanalen, och barns konstnärliga alster figurerar i exempelvis Ylvania, sagan om den gyllene nyckeln . Ändå händer det ganska sällan, i synnerhet i tv-mediet, att vi verkligen får höra barns och ungas berättelser.
Efter alla (till råga på allt bedrägliga) opinionsmätningar och procentuppskattningar som föregick vårt senaste riksdagsval, är jag rent ut sagt kräkfärdig av staplar och statistik. Att si eller så många människor har besvarat en fråga för oss inte nödvändigtvis närmare ett svar eller en insikt. Inte heller en handlingsplan, i de fall då den sammanställda opinionsströmningen är alarmerande.
Och lika otjänligt som att förlita sig på insinuerade valresultat i jakt på en optimal röstningstaktik, är väl att betrakta omröstningar i skitfrågor som likställt med demokrati. Det finns en risk för att den välmenande interaktivitetshetsen i barnkulturen enbart bidrar till att rättfärdiga en mer djupgående lättja och passivitet hos producenterna. En känsla av att ha gjort sitt, att känna publiken och dess behov och önskemål, baserat på ett obligatoriskt frågeformulär med färdiga svarsalternativ på webben.
Men alla som fört uppriktiga samtal med barn vet att det är lätt att få mer än man fiskat efter. Att överraskas eller bekymras, kanske till och med störas eller förändras i mötet. Vilken tv-produktion idag har budgeterat för den möjligheten, eller risken? Att det tar tid, att det gästande barnet inte alls vill baka glittriga cupcakes utan diskutera dödsstraff. Eller bara vara tyst i fem, tio, sjuttiofem minuter innan blygheten släpper.
Den som vill underhållas och ta del av barns fantasi, utan att besväras av de trånga fållor som den så ofta tvingas in i, kan med fördel kolla upp Kid Snippets på Youtube. I SVT:s Öppna arkiv återfinns också ett antal av Bullens gamla brevfilmer, tankfulla och allvarsamma. De har faktiskt inte alls speciellt mycket gemensamt med den buskisartade nysatsningen.