Möten i möteshuset

Kultur och Nöje2006-04-22 06:30
Möten är ordet för konstnären Jan-Erik Falk. Just nu ställer han ut i Landstingshuset i Luleå, visar sin konst nära sessionssalar och sammanträdesrum. Självklart kallar han sin utställning Möten 2. Ett första möte har tidigare utspelat sig på Piteå konsthall. <br>I går fick han också reda på att han valts ut som en av deltagarna till årets Norrbottenssalong. Där representeras han med en installation med titeln Möten.<br>När portföljbärarna träder in i Landstingshuset dessa dagar är chansen stor att de blir personligt mottagna av konstnären Falk i egen hög person. Där står han, svidad i kostym och vit kraglös skjorta, tar i hand och hälsar.<br>Får inte stå i vägen<br>&nbsp;? Välkommen till möten, säger jag.<br>Självklart blir folk förvånade. Men också glada. Det är ju inte ofta man blir så personligt mottagen, särskilt inte i ett så anonymt hus där alla skyndar på stegen, faktiskt ofta på väg till just ett möte. En politisk sammankomst, ett sammanträde, en och annan presskonferens. Just där gillar han att vara, Jan-Erik Falk som dukat upp sin konst både mitt på golven och längs väggarna. Ett företag som i sig givit upphov till många möten ? konsten får ju inte stå i vägen, blockera för handikappade eller ställa till det för buffémingel och andra händelser som ständigt pågår i huset. <br>&nbsp;? Som utställningslokal är Landstingshusets foajé inte så bra, men å andra sidan är det mycket folk här. En kanonplats för många olika slags möten, men också för konfrontationer.<br>Gillar att undervisa<br>Att sedan ett och annat konstverk får bli avställningsyta för handväskor och annat man för stunden vill bli av med, har han inga problem med.<br>&nbsp;? Om mina verk blir tillfälliga matbord innebär ju också det ett möte.<br>Vid sidan om arbetet med den egna konsten undervisar Jan-Erik Falk vid Sunderby konstskola. Kombinationen lärare och konstnär fungerar bra för honom och dessutom har han förmånen att få ta tjänstledigt när han behöver. Dessutom gillar han att undervisa, mötet med eleverna berikar honom. Hittills har han uppnått målet att åtminstone genomföra en egen utställning varje år.<br>Själv fick han också en gång i tiden sin grundläggande konstutbildning på Sunderbyn. Senare studerade han till bildlärare i Umeå. <br>Blir gestalter<br>När han flyttade tillbaka till Norrbotten och hembyn Skäret blev han medlem i konstnärsgruppen Kilen. Tillsammans med Dan Lestander och Ricky Sandberg har han deltagit i flera internationella snöskulpturtävlingar och bland annat vunnit OS i snöskulptur. <br>Trä, sten och is och snö har ofta varit Jan-Erik Falks material, men här på Landstingshuset visar han objekt av olika slag. En serie rum i plexiglas, några ?lådor? med varierande innehåll och installationen Möten, bestående av handblåsta gamla fönster från en ladugård, förankrade i betong.<br>&nbsp;? För mig blir de här fönstren nästan gestalter, dessa vardagsting som placeras i en helt annan miljö än de hör hemma i. <br>Möta sig själv<br>Får människor att stanna till, tänka efter. Kanske minnas. Någon går närmare och tittar på den där bubblan i det handblåsta glaset, stryker över ramen.<br>&nbsp;? Konsten handlar ju också om att möta sig själv, säger Jan-Erik Falk, som i några av sina lådskulpturer monterat in speglar där betraktaren oväntat upptäcker sin egen bild.<br>Den som vågar sig på att lyfta fram stegen och klättra upp till toppen av verket Integritet 1, förstår vad han menar.<br>&nbsp;? Även lådorna är en form av gestalter för mig. Jag har burit på idén länge, men först nu satt den i verket. <br>Ordlös kommentar<br>Lådorna blir även de rum i rummet. Olika till innehåll ? skulpterade stenar i granit och gabbro, men också ting insamlade av en sakletare av rang. Små keramikföremål som används till att isolera elkablar blir plötsligt något annat, liknar små krukor eller möjligen insekter i rörelse. Små svarta ögon av glas, såna som en konservator använder för att stoppa upp djur, vandrar sin väg upp mot ljuset.<br>Verket heter Svart och är en hyllning till Jan-Erik Falks farbror, konservatorn Alfons Falk, som betytt mycket.<br>Närmast den stora sessionssalen har han placerat objektet Så är det!, där små, små människor marscherar på en tumme mot ett okänt mål. En ordlös kommentar i närheten av maktens centrum.<br>Baddräkter i badbaljor<br>En performance har han också hunnit med i sin utställning. Sånt gillar han, har en stark dragning till teater. <br>I samband med förra årets Sommarbiennal framförde Jan-Erik Falk och konstnärskollegan Lasse Lundkvist en performance i självaste gropen till det som nu alltmer börjar likna ett kulturhus i Luleå. Publiken bestod av tillresta biennalkonstnärer, vänner och bekanta och en och annan nattvandrare som kunde se Falk och Lundkvist utstyrda i baddräkter inta olika positioner i två badbaljor. Förutom att göra en grundlig invigning av ett hus som debatterats i årtionden ville konstnärerna hylla den fria, men också den gemensamma rörelsen ? allt inspirerat av Esther Williams vattenkonster.<br>Stanna upp<br>Tillställningen filmades och kan kanske komma att visas i samband med invigningen av kulturhuset.<br>Under vernissagen på Landstingshuset närmade han sig människor på olika sätt och genom olika slags personligheter ? visade sig trevlig, burdus, blyg, tillgänglig.<br>&nbsp;? Performance blir ju ytterligare ett steg i konsten och ett annat sätt att möta människor. Egentligen kan ett möte innebära att du sätter dig på en stol i solen och tar det lungt ett tag. Att man stannar upp och funderar. Att man ser varandra, naturen, de föremål vi har omkring oss, men också sig själv. När jag i dag välkomnade en besökare började hon fråga mig om min skjorta, undrade var jag hade köpt den. Det blev ju också ett möte.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!