Möten i den norrbottniska våren

- Vi har till och med en liten tramporgel som vi släpar med oss på våra spelningar, säger Tuliaisias sångare, bandledare och arrangör Marianne Racine Granvik. För 25 år sedan lämnade hon Sverige för Schweiz och Zürich där hon undervisar i sång på musikhögskolans afrolinje. Men fritiden ägnar hon åt sitt eget musicerande och i dag tisdag inleder hon en turné i Norrbotten tillsammans med basisten Ove Hansson och dragspelaren Ulf B Jonsson. Sex konserter blir det sammanlagt, med start i Juoksengi, final i Seskarö och stopp i Överkalix, Piteå, Luleå och Korpilombolo. Schweiz och Brasilien
- Jag har spelat ganska mycket här uppe under de senaste åren och Ove Hansson och jag var studiekamrater på musiklärarutbildningen på Framnäs, säger Marianne Racine Granvik, som nyligen kommit hem från två månader i Brasilien där hon övat upp sin portugisiska. Som högskolelärare i Schweiz har hon förmånen att efter ett visst antal tjänsteår få en "fritermin" och därmed kan flera av hennes drömmar infrias. - Jag sjunger en hel del bossanova och det känns viktigt att kunna uttala orden rätt - därför blev det två månader i Brasilien. Sedan ville jag unna mig lyxen att få njuta av Norrbotten på våren - se islossningen, höra storspoven, känna lukten av sur jord och björkvedsbrasor, säger Marianne Racine Granvik som är uppväxt i Haparanda. Flitig gäst
De senaste åren har hon varit en ganska flitig gäst på den norrbottniska jazzscenen. För Norrbottensmusikens räkning turnerade hon tillsammans med bland andra Dan Johansson och en mindre ensemble från Norrbotten Big Band för några år sedan med ett program kal-lat Knäckebröd, Schweizerost och Great Americans, men också med ett jazzprogram för skolan. Förra året samarbetade hon bland annat tillsammans med Ove Hansson och för två år sedan tog hon upp Tuliaisia till Norrbotten för en turné. - Hemma i Schweiz jobbar jag i tre olika ensembler. Tuliaisia har folkmusikprägel, med en hel del inslag av improvisation. Tillsammans med några andra musiker har jag en kvartett som spelar jazz och bossanova och sen samarbetar jag också med en dragspelerska och en basist kring en lite lustig repertoar som består av schlagers, blues, jazz - sist vi gav konsert var det tillsammans med en hel manskör, säger Marianne Racine Granvik, som i grunden är pianist. Började sjunga
- Piano är mitt huvudinstrument och det var först när jag kom till Stockholm som musiklärare som jag började sjunga. Jag har visserligen alltid sjungit, men så länge jag bodde i Norrbotten var jag Marianne som kunde spela piano, så då fick det bli det. Jazzscenen i Schweiz är ganska aktiv och numera finns det också en hel del kvinnliga sångerskor. - När jag kom dit för 25 år sedan fanns det inte många kvinnor som sjöng jazz och själv hade jag ganska lätt att få jobb, säger Marianne Racine Granvik som var med om att starta sångutbildningen i jazz på musikhögskolan i Zürich. Det program hon nu tar med sig ut på turné kallar hon Sångbook, en lek med ord för att försöka fånga in bredden. Ganska lyxigt
- Det blir folkvisor i ny förpackning, schlagers, lite jazz - fina låtar helt enkelt, säger hon som sin vana trogen står för alla arrangemang. - Jag har ordnat hela turnén på egen hand, känner ju vid det här laget en hel del arrangörer. Hemma är för mig numera Schweiz, där har jag min familj och många vänner. Men Norrbotten har blivit viktigare med åren. Det känns ganska lyxigt att ha tillgång till både ock.

Möten i den norrbottniska våren

Hemma i Zürich har hon bland annat ett band som heter Tuliaisia, finska för "förning" eller kanske "välkomstpresent". En kvartett bestående av schweiziska musiker med en hel del folkmusik från Tornedalen på repertoaren.