Möte om barnkulturkrisen

Teaterförbundets norra region har valt att lyfta fram frågan om barnkulturens ställning under sitt fortsatta arbete. Tanken är att mötet i Luleå ska bli en inledning till en fortsatt diskussion mötesdeltagarna emellan. Men också ett avstamp för en handlingsplan för olika aktioner för att stärka barnkulturens ställning.  ? Det har bara blivit sämre och sämre, trots alla politiska målsättningar. Nu har ingen längre några pengar, varken de som producerar eller de som ska köpa in scenkonst för barn. Dessutom fun-gerar inte distributionsnäten längre, eftersom de flesta kommuner gjort sig av med sina kommunala samordnare och det finns inte heller någon samlande kraft för barnkulturen på den regionala nivån, säger Margit Schiött, ordförande för Teaterförbundets norra region. Att allt inte står rätt till med barnkulturens ställning i Sverige är väl också den kommitté som sedan snart ett år arbetar på uppdrag av regeringen ett bevis på. Inte minst namnet, det i sammanhanget ovanligt direkta Aktionsgruppen för barnkultur, vittnar om det. Direktiven är solklara ? huvuduppgiften är att lämna förslag på hur barnkulturens ställning kan stärkas. På väg mot målet har gruppen under våren bland annat ägnat sig åt att kartlägga barnkulturen i landet.  ? Så här långt kan vi konstatera att kartläggningen inte blir komplett. Ingen har nämligen fullständig koll på barnkulturen och redovisningssätten varierar från kommun till kommun, säger Lotta Lundgren, ordförande i Aktionsgruppen som befinner sig i Luleå för att ta del av diskussionen.  ? Kartläggningen kommer att presenteras officiellt i september och just nu kan jag bara konstatera att så här kan det inte se ut. Tycker man att det är viktigt att alla barn får del av kulturen, måste man ju också kunna mäta det, men det kan man inte idag. Verktygen saknas och definitionen på vad man avser med barnkultur ser olika ut. Lotta Lundgren arbetar till vardags på Drömmarnas hus i stadsdelen Rosengård i Malmö. Hon är själv en del av kulturens fotfolk som 1990 startade en fri teatergrupp för att spela barnteater. Utan pengar, men med ett bra kontaktnät och stor entusiasm, lyckades Teater X överleva under de första åren innan kommunen till slut ringde upp och erbjöd gruppen finansiering.  ? Vi var sju idioter, men det förstod vi som tur var inte när vi startade. Från cykel till utredning Från att ha varit den som cyklade runt på Rosengårds gårdar och spelade teater blev hon flera år senare ordförande i en statlig utredning. På vägen hade hon varit med om att starta kulturhuset Drömmarnas hus i en återuppbyggd flygel av den gamla 1800-tals herrgård som givit Rosengård sitt namn och fått ett så kallat nationellt uppdrag av kulturdepartementet för att sprida sina idéer och arbetssätt. Det fria arbetssättet har hon tagit med sig in i kommittéarbetet. Inga möten har ägt rum i stängda rum i Stockholm utan ledamöterna har träffats ute i landet, besökt kommuner och deltagit i seminarier och samtal, inte minst genom en aktiv hemsida på nätet (www.barnkultur.se). Lotta Lundgren är själv en av alla dessa eldsjälar som tycks befolka barnkulturens Sverige.  ? Det är anmärkningsvärt att man bara låter det fortsätta så här år efter år, med kortsiktiga bidrag till eldar som brinner under en period här och där. Inom aktionsgruppen arbetar vi utifrån synsättet att kulturen är jästen, inte grädden på moset. Håller man med om det och om att alla barn måste ha rätt till kultur, måste man också se till att alla barn verkligen får det. Att förhållandena är olika kommunerna emellan, kan många vittna om. I Arvidsjaur finns en kommunal barnkultursamordnare på halvtid och tydliga och konkreta målsättningar sammanfattade i en kulturplan. Där satsar man över 100 kronor per barn och år på scenkonst. Motsvarande siffra i Luleå är 20 kronor per barn och år. Till detta kommer de kommunala satsningarna på kultur- och musikskolor.  ? I det svåra läge barnkulturen just nu befinner sig tror jag att det är bra att titta på de goda exemplen. Det finns trots allt kommuner som höjt sina anslag till barnkulturen ? hur har det egentligen gått till, hur har man jobbat där, säger Lotta Lundgren. ?En del av infrastrukturen? Aktionsgruppen för barnkultur kommer att redovisa resultatet av sitt arbete i april nästa år. I Luleå kommer Teaterförbundet bland annat att uppvakta landstingsrådet Kent Ögren, med krav på en regional samordning. Dessutom talar många av mötesdeltagarna om behovet av nätverk i syfte att stärka barnkulturens ställning. Dans i Nords Maria Rydén gav också ett förslag till ändring av språkbruk.  ? Kulturen är en del av vår infrastruktur. När man talar om satsningar på infrastruktur använder man alltid ordet investering. Det ordet tycker jag hör hemma när vi talar om kultur också.