Mot nya musikaliska mål

I logen på teatern möter dofter från hårspray och annan nödvändig rekvisita för de tre musikalartisterna som delar på det lilla rummet. Verktygslådorna är fyllda med puder, mascara och annat smink. Över toalettbordet hänger Mary-Lous peruk. Det är den som Sofia Jannok sätter på sig, det sista hon gör varje kväll innan Sugar kan börja. Orkestermedlemmen Mary-Lou har kanske inga särskilt utmärkande drag från scenen.  ? Men bakom har hon tagit på sig rollen som den fnittriga, modemedvetna och som tror sig vara lite förmer än andra, säger Sofia Jannok och skrattar. Sugarrollen är inte en roll som hon kan identifiera sig med direkt. Men hon uppskattar att få arbeta med hela registret av sång, dans och teater. Språket och musiken är väl annars de uttrycksformer som står henne allra närmast. Dikter har hon skrivit sedan hon var liten. Hon har översatt svenska texter till nordsamiska ända sedan hon gick i mellanstadiet. Musiken har funnits med så länge hon kan minnas.  ? Vi har alltid sjungit i familjen. Framförallt med mormor och morfar och min moster. Men inte jojk därför att jojken var tabu för dem. En fri sångform Det var när hon började sameskolan som den kom in i hennes liv.  ? Jag har inte lärt mig jojken på traditionellt vis. För mig är den främst en fri sångform. Jag är inte ute efter att bevara eller utveckla den. Det är bara roligt och mitt uttryck. Inspiration till de egna kompositionerna får hon mellan vidderna, himmel och jord.  ? Men jag kan också bli inspirerad av andra människor till exempel när jag ser en dansföreställning. Tiden på Norrbottensteatern har betytt mycket för Sofia Jannok.  ? Det har varit så roligt att få jobba på en riktigt institution där det finns andra som sköter allt det praktiska runt omkring. Jag behöver bara koncentrera mig på att göra rollen.  ? Jag är van att få fixa allt själv. Att ringa och dra ihop folk och planera repetitioner och så vidare. Tiden på Norrbottensteatern har också övertygat henne om att det går att satsa på artistyrket, att det inte bara är något som man gör vid sidan om. Under det gångna året har Sofia Jannok haft många engagemang: Trolltagen i Storforsen, festivaler i Luleå, Kiruna och Korpilombolo och samiska kyrkdagar är några exempel. Nyligen framträdde hon också med Kulturskolans luciatåg i Gällivare.  ? Kyrkan är en lokal som passar min musik och där lyssnar verkligen folk. Premiär under Jokkmokks marknad Efter Sugar stundar lite strökonserter och ett nytt samarbete med Peter Tikkanen Trio. Den har rötterna i Piteå och består förutom Peter Tikkanen på piano även av Tobias Helén på bas och Johan Englund på trummor. Under Jokkmokks marknad blir det premiär. Sedan följer turné i samarbete med Norrbottensmusiken och Rikskonserter. Men innan det nya tar vid hämtar hon nya krafter på den plats som betyder mest för henne: Rävudden som ligger i Luokta-Mavas Sameby i Arjeplogsfjällen. Fast familjen bor också i Gällivare där hon är född och har gått skola.  ? Jag är glad över att Gällivareborna ser mig som att jag tillhör dem. Men på tal om fast punkt i tillvaron kan det bättre uttryckas med Nils Aslak Valkeapääs ord:  ? ?Mitt hem är i mitt hjärta, det bär jag alltid med mig?.