Mot en ny manlighet med humor och kunskap

Kultur och Nöje2006-06-01 06:00
Omslaget till hans bok På Y-fronten intet nytt ser ut som en parafras på antologin Fittstim från 1999. Mot läsaren lyser en grön kortkalsong. På linningen finns ett maskulint lejon. Något som nog är mer än en slump då båda titlarna kommer ut på Bokförlaget DN.
Författaren heter Peter Eriksson och kommer ursprungligen från Luleå. Den minnesgode kommer kanske ihåg honom från 1990-talet som miljökrönikör på Kuriren, eller någon amatörteateruppsättning. I dag arbetar han som skribent. Boken är hans debut och handlar mycket riktigt om män och manlighet. Det är stundtals riktigt rolig läsning. Författaren försöker uppriktigt förstå vad det är att vara man. På en mans sätt. Det gör På Y-fronten intet nytt ovanlig.
Torsdag och fredag är Peter Eriksson på besök i Luleå. Han är inbjuden av jämställdhetsenheten på länsstyrelsen i Luleå. Tre föredrag, eller kanske ska man kalla det ett slags föreställningar, är inbokade. Dels ett par för personalen, dels ett offentligt frukostmöte på fredag morgon. Gruppen som arrangerar föreläsningarna fann att hans bok skiljde sig från allt annat i ämnet jämställdhet.

Sökte nya skämt
Själv är han lite överraskad av efterfrågan.
- Det har smällt till rejält. Förra veckan hade jag två framträdanden. Jag trodde inte att den skulle tas emot så. Jag hoppades bara att man skulle köpa och läsa den, säger Peter Eriksson då vi träffas.
Boken kom han att skriva mer av en slump. Det började med att han sökte efter nya skämt och roliga formuleringar i ett beställningsjobb.
- Jag är satiriker. I slutet av 1990-talet fick jag ett uppdrag av HTF att skriva för en föreställning i ett jämställdhetsarbete.
Arbetet med manuset innebar en massa research, bland annat läste han kvinnomaktutredningen. Det ledde i sin tur till att han började se och förstå en del nytt. Till exempel att jämställdheten inte var en kvinnofråga utan i allra högsta grad en samhällsfråga. Han såg också att män aldrig tycktes betrakta sig själva och fundera över sin roll. Och då inte heller ser hur dålig den rollen faktiskt är för männen.
- Det jag upptäckt, att livet utan rollen skulle bli både bättre och roligare, ville jag delge andra. Vi män är de enda som inte tittat på oss själva som grupp.
Som sitt redskap använder Peter ­Eriksson humorn - mycket. Metaforerna är ibland hisnande, ibland bara för mycket. Det är som om han försöker bryta upp en bunker av motstånd.
- Det är ett så allvarligt ämne att man behöver humorn, jag har behövt hitta en profil som är underhållande snarare än hotfull.
Något som också slår mig vid läsningen av boken är att en så stor del av den handlar om sexualitet och kropp. Tänker verkligen män så mycket på sina kroppar?
- Tidningar som Slitz och Moore handlar mycket om hur män ser ut. Det är mycket bringor och klockor. Framför allt hos unga män har det här accelererat.
Om sexualiteten beskriven från ett jag-perspektiv, där mannen och Peter Eriksson själv är ett subjekt säger han:
- Jag vill ta läsarna i handen och lotsa in dem. Då måste jag utgå ifrån mig själv. När man arbetar med humor är det också lättare att använda sig själv. Det blir så kallt om man ser på en företeelse utifrån.

Rejält förarbete
Att kvinnor skulle beskriva sex på samma sätt känns ovant men Eriksson, som verkar gjort ett rejält förarbete, säger att yngre tjejer nog gör det. Att de tagit sig in i sexualiteten på männens sätt. Men att det skulle vara självklart positivt tycker han inte, utan för ett resonemang om det översexualiserade samhället där sex till sist blir tråkigt. "Vad är världen när erotik inte är sexigt?"
När han får frågan från Linus Höök, fotografen i det här intervjuteamet, om han betraktar sig som klassiskt manlig blir svaret svävande. Typ både och. Men att bara ha börjat ställa sig frågor och titta på sin roll, ifrågasätta gruppnormen och undra vad man själv vill är ju omanligt.
- Att vara man handlar mycket om det som man inte får göra. Det handlar till och med om vad man får äta och dricka.
Ni vet det där om att vem som får käka paté. Själv har han blivit ifrågasatt för en mandarincider.
Men har han då aldrig känt sig rädd för att peta i ämnet och ifrågasätta vad manligheten innebär?
- Det enda jag var rädd för var att ingen skulle vilja ge ut min bok.
Kanske ska den i stället visa sig vara skriven i precis rätt ögonblick.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!