Mord och visdom i antikens Rom

Jag tror att Stewe Claesons bok Tiro handlar om det under som heter ordet. Om nödvändigheten att upprätthålla ordet när tider och händelser är onda och makten hård och grym. Ordet som låter människan spegla sig i sin egen magi, som låter människan möta sin erfarenhet fast ingen annan människa är närvarande. Ordet som bär världar dit vi aldrig kommer och berättar saker om oss själv som vi aldrig visste.
Tiro var den romerske författaren och ämbetsmannen Ciceros frigivne slav, skrivare och sekreterare. Vi har honom att tacka för att Ciceros omfattande brevsamling blev kvar till eftervärlden. Den Tiro vi möter i boken är mycket gammal, han sörplar sin välling och tänker ofta på "gamle herrn" som mördades av Augustus utsända. Han tänker också på den grek som en gång lärde honom läsa. Särskilt en morgon när en slavpojke ertappas inne i biblioteket. Även han har lärt sig läsa, olovligen. De latinska bokstäverna är redan erövrade, nu vill han till grekiskan.
Den fridsamma lärdomsstämningen bryts av ett blodigt morddåd. Hos barberarens kvinna, som länge utnyttjats av en aristokrat, återfinns två sönderskurna besökare. Deras manlighet är kirurgiskt avlägsnad, den grymhet de, och den romerska republiken regelmässigt utdelade mot slavar och brottslingar, har riktats mot dem själva.
Tiro är en filosofisk berättelse som cirkulerar runt en mordhändelse. Inte en mordgåta, mördaren är uppenbar, motivet är både historiskt och personligt fullständigt begripligt. Långt i bakgrunden hörs ropen från de slavar som Crassus lät korsfästa längs Via Appia på en sträcka av 150 kilometer. Spartakusupprorets sluträkning, 40 meter mellan varje slav. Tiro är därför också berättelsen om ett Rom som byggdes på yttersta grymhet och yttersta förfining i sällsam legering. Där finns alla de argument vi ännu brukar, vår juridik, vår filosofi, vårt våld.
Claesson återskapar, med sin vackra prosa, liv och tanke i den neapolitanska villan Puteoli. Hettan, de skarpa skuggorna, Tiros värkande kropp om morgnarna, slavarnas stillsamma slammer. Och Tiros samlade visdom i de inre monologerna.
När boken slutar och morden lagts till handlingen kallar Tiro till sig den tjuvläsande slavgossen Ummius. Det är en bra dag för att lära sig grekiska bokstäver, sanden är fuktig, "som gjord för ett alfa och ett omega". Begynnelsen och änden, den hundraårige Tiro för nu orden vidare, de befriande orden till en slav som redan påbörjat sin egen befrielse. Med ordens hjälp.