Utställningshallen på mässan är enorm. På en yta av nästan 12.000 kvadratmeter står montrarna tätt. En bokens marknad där publiken lockas att komma närmare med många medel. Att göra sig gällande i detta brus av ord är inte lätt, men å andra sidan är publiken stor och skiftande. Vart man än vänder sig står det en författare och läser, från högtalare hörs ett samtal, någon annanstans ifrån rungande applåder.<br>Västerbottens läns landsting har varit här några år för att marknadsföra sitt län och sina författare. De har ju några att ta av även om storheter som PO Enquist och Torgny Lindgren väl knappast lär behöva landstingets hjälp för att sälja böcker. Men glansen från några av landets största författare får gärna kopplas samman med Västerbotten och kanske också sprida ljus över mindre kända författarskap, resonerar de ansvariga.<br>Tre från Jokkmokk<br>För första gången deltar också Norrbottens läns landsting med museum och författare på Bokmässan, även om våra mest kända författare personligen lyser med sin frånvaro. Bengt Pohjanen kommer, Mikael Niemi kommer inte. Inte heller Katarina Kieri.<br>Jokkmokks kommun kan ståta med tre deltagare; Yngve Ryd, Hans Anderson och Lars Wilhelm Svonni. Mattias Alkberg åker till Göteborg och Norrbottensmontern och Gerda Antti, liksom Rose-Marie Huuva, samisk poet och konstnär.<br>För att mässbesökarna ska få ta med sig en bit av Norrbotten och Västerbotten hem har tidskriften Provins fått särskilda pengar till att trycka ett tjockt dubbelnummer som, förutom författarpresentationer och texter, visar bilder av Karin Mamma Andersson. Tidningen delas ut gratis till alla som stannar till.<br>Börjar redan på dagis<br>När Norrbotten ska lanseras som författarlän är det de många språken som står i centrum och lärarna Stina Rova och Linnea Nyström från Korpilombolo sätter på sig mikrofoner och äntrar den lilla scenen för att berätta om arbetet med meänkieli i skolan. Ett tjugotal lyssnar på deras redogörelse för hur de försöker värna sitt språk genom att metodiskt lyfta in det i undervisningen.<br>I Pajala kommun är undervisning på meänkieli obligatorisk och börjar redan på dagis. Många lärare har fortbildats i ämnet och intresset är enligt Stina Rova och Linnea Nyström stort, men inte konfliktfritt.<br> ? En del vuxna tycker att det är onödigt att lära sig meänkieli, vilket inte är så konstigt eftersom många har vuxit upp med en skola där språket var förbjudet. Plötsligt kommer skolan och säger att det är viktigt att kunna tala meänkieli, det är klart att det kan bli lite problem, säger Stina Rova, som i sin lärartjänst också arbetar som meänkieliinspiratör genom att producera läromedel och jobba direkt med skolans elever i särskilda projekt.<br>Linnea Nyström undervisar numera i franska och meänkieli och hon gläds över det tilltagande språkintresset.<br> ? Det är visserligen färre som pratar meänkieli nu, men någonstans måste man ju börja om man vill bevara språket. Självklart är det en uppgift för skolan, säger Linnea Nyström.<br>När Ester Cullblom efter många år som lärare och forskare på högskolan i Luleå debuterade som skönlitterär författare för ett år sedan med Kejsarinnan från Kummavuopio drog hon proppen ur berättarflaskan. Nästan på dagen ett år senare kommer hon med Första tvättmaskinen i Ohtanajärvi på det lilla Luleåförlaget Black Island Books. Boken innehåller korta berättelser från hennes hemby och dessutom en mansskröna som hon hämtat från Finland.<br>Dikt på meänkieli<br>Omslaget pryds av en husmor och hennes fina, nya tvättmaskin. Nästan syndig i sin uppenbarelse, en maskin som hjälpte kvinnor i deras arbete, det var nytt och speciellt.<br>Ester Cullblom berättar om den nya boken inför monterpubliken och tillsammans med författaren Mona Mörtlund har hon satt rubriken Den kvinnliga pennan glöder i Tornedalen över deras framträdande.<br>Mona Mörtlund läser en dikt på meänkieli, många har frågat om hur språket skiljer sig mot finskan. Nu kan de lyssna till de lite mjukare ljuden.<br> ? Jag tänkte att vi kanske tog i när vi pratar om att den kvinnliga pennan glöder i Tornedalen, men så räknade jag snabbt efter och kom fram till att tio kvinnor hade givit ut böcker på tornedalsfinska de senaste tio, femton åren.<br> I en av montrarna på Bokmässan i Göteborg bjuds det på hjortron. Bland travar av böcker på ett av borden där landstingen i Norrbotten och Västerbotten slagit ihop sina påsar för att marknadsföra länens författare under rubrikerna ?De många språkens? och ?Berättarnas län? står en inbjudande skål och sprider en doft av myr.
