"Monstret" skapades av nöjesindustrin
Nedladdningsdebatten har växt till en brännhet politisk fråga. Men vad handlar striden om egentligen? I tre artiklar berättar Anders Mildner hur det kom sig att nöjesindustrin gick i krig med sina kunder och vilka effekter de nya upphovsrättslagarna får för kulturlivet.
Essensen av internet är nämligen kopiering och fildelning. 1999 skapade Shawn Fanning fildelningsprogrammet Napster. Programmet var ett verktyg för dem som lätt ville hitta musikfiler på nätet. Mp3-formatet innebar ju att det gick att skicka musikfiler över internet. Via Napster kunde man nu få en inblick i andras musikbibliotek - och ladda ned det man önskade.
Napster fick stor betydelse för fildelningen, men också för musikintresset i stort. Glömda artister fick en pånyttfödelse. Men även om de största bolagen stämde Napster, lämnade samma företag i hemlighet ut nya singlar till fildelningsnätverket i marknadsföringssyfte. Musikvärlden hade blivit digital, och även om bolagen inte ville erkänna det, så behövdes de nya kanalerna.
Vikande försäljningssiffror
Internet startade som ett kommunikationsverktyg mellan två eller flera parter. Under 90-talet befäste sig dock en envägskommunikation på nätet. Surfaren var oftast passiv, ungefär som när man läser en dagstidning vid frukostbordet. Men med Napster och dess efterföljare drogs internet tillbaka till sin ursprungliga form: utbyte mellan användare.
Under samma tid dippade skivbranschens siffror. Mycket talar dock för att detta berodde på andra saker, som hög prissättning, konkurrens från andra medieköp och att musiken såldes i fel format. Men nedgången blev tillräckligt kraftig för att nöjesindustrin skulle kunna lobba igenom krav på strängare upphovsrättslagstiftning.
Samtidigt lade branschen enorm kraft på att utveckla kopierings- och regionsskydd på sina produkter. Resultatet blev att konsumenterna stundtals inte kunde använda produkterna.
Här, i missnöjet med hur branschen behandlade sina kunder, föddes en konsumentfråga. Den är en anledning till varför fildelning väcker så starka känslor. Folk hade helt enkelt tappat förtroendet för nöjesindustrin och kände sig utnyttjade av en bransch som hellre spydde ut en miljon Britney Spears-kopior till överpris än satsade på nya, billigare format.
Mer för mindre
I detta sammanhang ska man heller inte underskatta människors besvikelse över hur strömlinjeformat medielandskapet blivit de senaste åren. Branschen fortsatte dock att visa musklerna: privatpersoner stämdes och de nätverk som förutom upphovsrättsskyddat material också innehöll en stor mängd fria verk, jagades med blåslampa.
Men varje juridisk process och varje nytt kopieringsskydd kändes som ett slag i ansiktet på kunderna. Med högre CD-priser och fler kopieringsskydd upplevde musikköparna branschens budskap som entydigt: konsumenterna ska i fortsättningen betala mer för mindre.
Och med en lagstiftning som helt och hållet gick på samma linje och ytterligare inskränkte möjligheterna att kopiera de varor som köpts, så växte ilskan. När så fildelningen utvecklades och det i stort sett blev omöjligt att spåra nedladdarna, kunde många av dem inte bry sig mindre om bolagen och deras "rätt" till betalning. Om ett monster hade skapats, var det nöjesindustrin själv som satt dit delarna.
Så jobbar vi med nyheter