Google hjälpte Majgull Axelsson med titeln till senaste romanen Moderspassion, som utkom i augusti i år.
- Jag satt och surfade på moderskap, då dök ordet upp och jag blev väldigt tagen. Det var en diagnos förr i världen. Kunde stå för olika saker, som havandeskapsförgiftning eller förlossningspsykos. Men jag läser in andra saker i det. Min första association var lyckoruset som man upplever när man har fått ett barn. Men samtidigt den där ängslan som tränger sig på. Passion är ett ord som rymmer både lust och lidande, säger Majgull Axelsson.
I Moderspassion fortsätter författaren sitt outtröttliga och generationsöverskridande utforskande av familjen; närhet, avstånd, kommunikation och motsatsen till detsamma. Denna gång värker tiden i relationen mellan en mor och en dotter, på en vägkrog i Arvikatrakten där en grupp människor har tagit skydd undan ett fruktansvärt oväder.
Majgull Axelsson har länge burit boken inom sig, men bidat sin tid.
- Det är ingen tvekan om att moderskap är dels en maktposition, dels en maktlöshetsposition. Det rymmer alltihop. Det var det jag ville försöka förstå och skildra. Men det var omöjligt för mig att skriva om moderskap innan mina barn var vuxna. Jag vill aldrig lämna ut något kring mitt eget förhållande till mina barn. Jag ville ha ett litet avstånd, säger hon.
Orimliga krav
Majgull Axelsson tycker att relationen förälder/barn tenderar att halka snett till följd av de krav vi ställer på oss själva, varandra och på våra barn.
- Föräldraskap handlar i dessa dagar om att göra barnen till sina medaljer. Inte bara att göra sina barn lyckade, de ska vara lyckliga också. Det outtalade kravet att stora och små ska vara lyckliga hela tiden är obehagligt. Det ligger som en börda på ungarna. Ungar är extremt lojala, de har svårt att värja sig mot det här kravet. Barn tar oerhört mycket hänsyn till de vuxna, säger Majgull Axelsson.
Berättelsen är sprungen ur iakttagelser och erfarenheter, dock fjärmad från det privata.
- Jag har söner och det gör att mina romanbarn alltid är döttrar. Jag vill inte skriva om mig själv, då blir jag lite tjusigare än jag egentligen är. Min enda möjlighet att tala sanning är att skriva fiktion.
Majgull Axelsson låter fantasin förse henne med uppslag, och för henne är det en outtömlig källa. Idén för nästa bok formulerar hon alltid ett par veckor innan hon sätter punkt för en pågående arbetsprocess.
Hon minns att hon redan som barn levde nära sin fantasi, världarna tenderade att flyta samman.
Viktig research
- Jag hade en period i tioårsåldern då jag ljög otroligt mycket. Det var ett stort moraliskt dilemma för mig på den tiden. Det dök upp väldigt intressanta historier i huvudet och så började jag berätta.
För att klä fantasin i trovärdig dräkt lägger hon mycket tid på research. Rummen och omgivningarna får aldrig slarvas bort i antaganden. För att kunna måla upp vägkrogen i Moderspassion snackade Majgull Axelsson in sig bakom kulisserna i en restaurang.
- Jag kollade runt i köket och antecknade. Jaha, där finns en särskild köttkyl. Det fanns många saker jag inte kände till. Jag är väldigt noga med mina miljöer, säger hon.
Majgull Axelsson gjorde även en meteorologisk djupdykning, för att kunna skildra ett oväder av närmast bibliska proportioner.
- Visst kan man säga att det är bibliskt, det är dramatiskt. De oväder som drabbar oss numera är mycket mer våldsamma än förr i världen. Det är inte en tillfällighet att jag låter detta äga rum under ett sådant oväder.
Lika lite är det en tillfällighet att även denna roman är skriven utifrån kvinnornas perspektiv. Tidigt i sitt författarskap lovade Majgull Axelsson sig själv att alltid låta kvinnorna stå som huvudpersoner i sina egna liv.
- Jag är mycket av en kvinnoförfattare i och med att mina läsare är kvinnor, jag skriver om kvinnor och är själv en kvinna. Mycket av det jag läste när jag var yngre handlade om kvinnan och hennes kärlek till en man. Det blev en tydlig fråga för mig: varför det? Kvinnor har många relationer till andra kvinnor och ska i mina böcker inte i första hand skildras i förhållande till män.