Efter att allt för länge kört i gamla hjulspår och inte följt samhällsvindarna tvingades partiet till rannsakan och förändring. En process som startades av den sittande partiledaren Bo Lundgren men som togs i mål med Fredrik Reinfeldt bakom rodret.
"Bunkergänget" med gammelmoderaterna byttes ut mot en yngre generation, partiet tog ett steg åt vänster samtidigt som den djupblå färgen fick en lite ljusare nyans.
Fyra år efter det historiskt usla valet lyckades "De nya moderaterna" med det som ingen trodde var möjligt; den sittande socialdemokratiska regeringen besegrades och makten och det förlorade förtroendet återerövrades tillsammans med de övriga allianspartierna.
Anders Pihlblad känner vi igen från TV 4 som den politiske reportern som förmedlar analyser av våra folkvaldas beslut. I Ett partis fall och uppgång fördjupar han sig i ett stycke modern politisk historia. Han gör det bland annat genom närmare 70 intervjuer med personer som var med under den omvälvande processen och som nu, nästan tio senare, vågar kliva fram och berätta om spelet bakom kulisserna.
Anders Philblad tar avstamp i själva katastrofögonblicket, när de första valprognoserna lämnas och luften går ur festdeltagarna på Moderaternas riksvalvaka. Missnöjet över skämd pytt i panna, blåa välkomstdrinkar och oorganiserad underhållning.
Resan tillbaka till toppen hade aldrig lyckats om det inte hade varit för en lång rad faktorer som gav partiet en välbehövlig knuff i rätt riktning. Den förmögna affärsmannen Gustaf Douglas kontaktnät var en faktor som innebar att den tomma partikassan kunde fyllas igen. Att partipolitiken förändrades innebar att samarbetet med de andra allianspartierna förenklades avsevärt.
En annan viktig faktor som Anders Pihlblad pekar på är Socialdemokraterna. Alliansens huvudmotståndare som inte tog förändringarna inom Moderaterna på allvar förrän det var försent.
Dåvarande partiledare Bo Lundgren fick bära hundhuvudet för katastrofvalet får en viss upprättelse genom Anders Pihlblads beskrivning. Det var Bo Lundgren som rekryterade Anders Borg och som på många sätt satte stenen i rullning för partiets pånyttfödelse.
Även kommunikationschefen och senare partisekreteraren Per Schlingmann målas upp som en ovärderlig organisatör och marknadsförare av partiets nytänkande.
Anders Philblad skriver med ett snabbt och smidigt språk och fastnar aldrig för länge i beskrivningen. Han lyckas också hålla sig från att falla in i hyllningskören utan levererar i stället en framgångsberättelse för framför allt politikernördar som nyfiket vill veta hur snacket gick när krisen var som värst. Men det fungerar även för oss vanliga dödliga som emellanåt vill titta i backspegeln för att se varför framtiden blev som den blev.
Oavsett om du är blå, röd, grön eller någon annan färg så bjuder Ett partis fall och uppgång på en detaljrik och trovärdig läsning.