Mitt i den förvirrande samtiden

TEATER Packa packa! Av: Tove Alsterdal Regi: Boel Forssell Medverkande: Margareta Gudmundson och Karin Oscarsson Scenografi: Mona Knutsdotter Kostym: Ina Andersson Ljus: Marcus Hagman Ljud: Urban Wirén Musik: Jonas Knutsson/Johan Norberg, Strejkvisa från Pajala, Norrlåtar, Gente di Mare, Tozzi and Raf Norrbottensteatern/Teater Scratch Norrbottensteatern, Scen 3. Urpremiär 18 februari. Norrbottensteatern låter även fortsättningsvis repertoaren domineras av humoristiska pjäser. Först ut den här säsongen är en nyskriven text av Tove Alsterdal och med Packa, packa! ställer hon sig mitt i samtiden. Ja, hon är så aktuell att några spiksäkra formuleringar om vad som händer inte riktigt går att förvänta sig. Nuet är roligt, förvirrande, hemskt stressande för oss människor och ibland kan man absolut inte svara:?Jo tack. Huvet upp och fötterna ner.? Just det tillståndet rotar Tove Alsterdal omkring i när hon låter en stafettläkare landa i ännu ett svenskt municipalsamhälle. Doktorn, spelad av Margareta Gudmundson, är så där chic som välutbildade kvinnor med bra lön är. (Kostymören Ina Andersson har klätt de medverkande mycket pricksäkert.) Jobbet får henne ofta att fundera över den märkliga sjuka som drar över landet. Fastän inga virus syns i mikroskopen kroknar hundratusentals svenskar i långvariga sjukperioder. Det oroar doktorn att inte förstå. Även kroppens oundvikliga förfall tar upp hennes tid. I det lilla samhället, i sin morfars fars hus, bor också pjäsens andra karaktär Fredrika Markström. Det är en ung kvinna på vilken samtiden verkat helt annorlunda. Hon drömmer om ett intellektuellt liv i stan men inklämd bland alla levande och döda släktingars åsikter kommer hon sig ingen vart. Huset förfaller och Fredrika vimsar runt oavsett vad hon ska göra. Det är som om karaktärerna, utan att själva se det, speglar varandras tänkta drömmar om det goda livet. Men med realiteterna och baksidorna synliga. Margareta Gudmundson gör sin lite grovt utritade flyktiga stafettläkare med gott humör. Till det yttre är doktorn påfrestande välanpassad i samtiden och när framgångsmänniskan här nästan karikeras är det befriande. Vi mer rufsiga kan få skratta elakt åt den som i verkligheten bara stressar oss. Men i pjäsen visas samtidigt doktorns tvivel upp och vi ser hennes sårbarhet glimta förbi i ensamheten. För det känner man snarare ömhet. I det här samarbetet med Norrbottensteatern är det Teater Scratch teaterfilosofi och spelstil som dominerar uppsättningen. Boel Forssell, en gång gruppmedlem men nu frilansare och regidebutant med Packa, packa!, vill att vi ska få skratta medan samtidens sanningar läggs fram som punchlines. Tilltalet är nära och spelet pågår nästan alltid ansikte mot ansikte med publiken. Det som ändå får mig att tvivla på att Packa, packa! verkligen är en galen samtidsfars är Karin Oscarsson spelstil. Fredrika Markströms förvirring är minst lika full av härliga formuleringar som läkarens drastiska livsinställning, men mer återhållet och mer naturalistiskt gestaltad. Det ger föreställningen två sidor. Och när Gudmundsons barska variant framförd med rejäl teaterröst bär text och pjäsens idé bättre önskar jag Oscarsson mod att också närma sig överspelets gräns. Helt klart gillar jag dock att Tove Alsterdal formulerar sig kring tiden utan att vara tvärsäker. Vi behöver snacka om det här nu när städerna överallt i världen och i allt högre fart drar människorna till sig. Måhända är alla oförklarliga sjukdomar någon slags allergisk reaktion, svenskar tycks vara särskilt känsliga, på både villig och motvillig urbanisering. Att byarna samtidigt nås av en uppfriskande vind när ?utbyssara? köper hus, skiter i historien, bygger om för att lite snopet sedan dra vidare ? och gammal skam eller döda spädbarn på så sätt äntligen får vila i frid ? ska vi där-emot bara glatt ropa tjoho åt.

Mitt i den förvirrande samtiden

Norrbottensteatern satsar norrbottnisk. Föreställningen "Packa, packa" är skriven av Tove Alsterdal och får beröm av Kurirens teaterrecensent Regine Nordström.