Joyce Carol Oates Djur är en kortväxt roman med dålig bismak. En medelålders kvinna, Gillian Bauer, ser tillbaka på sin studenttid, den som inträffade under sjuttiotalets mitt när besvikelsens bitterhet börjat lägra sig över samhället efter Vietnamkrigets slut och det radikala sextiotalets kollaps. <br>Andre Harrow heter professorn som leder kurser i ?creative writing?, en väckelseliknande figur med litterär och kroppslig makt över sina studentskor. Han lockar dem till sitt kråkslott i kolonialstil där hans onda genius Dorcas härskar bland skulpturer och konst. Hon liknar en blandning av Isadora Duncan och Mårran, dock mer lagd för nattliga orgier än den senare. <br>Professorn är en spindel som snärjer sina oskyldiga flickor i litterära citat och psykologiska nät. De är visserligen alla i tjugoårsåldern och uppväxta under den sexuella frigörelsens friskaste period, men beskrivs ändå som viktorianska våp med jungfrusinnen. Som vore Berkshire ett katolskt internat där de låsts in med sina bultande köttsliga kroppar och därför blivit märkligt lätterövrade. <br>Djur hade kunnat vara en roman om den onda förförelsen, om den insnärjande erövringen av unga människor som inte kan värja sig. Men den är en ganska dålig och klichéfylld kortroman som absolut inte passar i sin valda tid. Den är en anakronism som är svår att ta på allvar. Professor Harrow hade kunnat bli Markis de Sade, men blir mest en underlig blandning av höglitterär föreläsare och en överviktig fylltratt till libertin. Boken är indränkt med citat från D H Lawrence och de är sannerligen läsvärda, han förstod en del av själva ämnet. <br>Vanligtvis gör Oates det också, när hon tar tid på sig och skulpterar fram sina rollfigurer ur stora berg av amerikansk erfarenhet och historia. Här köper hon dem från Buttericks viktorianska skräpkammare. Och låter berättaren ta en brinnande, gammeltestamentlig hämnd alldeles själv. Därmed renande sig själv och världen från ondskans hydra och alldeles kortklippt och sålunda syndfri undfå den första kyss som lösgör henne ur det heteronormativa förtryckets nät. <br>Jo, det är sött så det förslår, men läsa om det behöver ni nog inte göra. <br>