Minnesvärt med Markattas

Markatta musikteater Markattasånger Medverkande: Ingrid Brännström, Tobias Edvardsson och Sanna Källman Skolkonsert 7?11 år Norrbottensmusiken Haparanda Folkets hus. Det går trögt för skivförsäljningen av ny barnmusik i Sverige. Att producera är dyrt och gamla godingar som Alice Tegnér och Mamma Mu dominerar utbudet. Det finns de, särskilt låtskrivare och kompositörer, som beklagar detta. Men det är något speciellt med att just kunna känna igen när det gäller musik, tänker jag den här förmiddagen i Hapa-randa då det visar sig att Markatta öppnar sin konsert med en av låtarna från den egna skivan Luftslottet. Den CD:n finns i vårt hus, oftast lyssnad på när någon varit sjuk, och därför blir jag liksom direkt hemma i konserten. Förmodligen är jag ett undantag. Större delen av den unga publiken lär aldrig förut ha träffat Markatta eller lyssnat på deras skivor. Det är med andra ord en förstagångspublik gruppen har att övertyga om sin storhet. Med de yngre i publiken, de som också sitter nära, går det riktigt bra. Med oss längst bak är det lite knepigare. Markattasånger är förstås den slags konsert där publiken ska sjunga med i nya sånger och göra lite rörelser de aldrig gjort tidigare. För att hänga med på skämten måste man dessutom helst ha nära till sin egen barnslighet, och sånt kan vara knepigt för de förpubertala på sista raden ? mer koncentrerade på att inte göra bort sig än något annat. Själva konserten bygger på gamla Markattalåtar men som satts in i ett nytt sammanhang: en resa genom sinnena. Något som faktiskt känns krystat och temat går åtminstone mig mest förbi. Istället är det koreografin eller scenerierna som tillhör det fina i den här konserten. Gruppen rör sig i ett behagligt flöde över scenen och förvandlar sina svarta lådor till vad de vill: rytminstrument, väskor, bord, en utcheckningsdisk ... Rörelser, bland annat dem vi i publiken ska lära oss, återkommer. Och det mer rockiga öset får kropp inte minst av Tobias Edvardsson som hoppat in i gruppen istället för mammalediga Lotta Sjölin Cederholm. Markatta kör bara eget material och inga covers alls. Då blir det också som vanligt när det är som bäst i musikvärlden. Det vill säga en egen klang, och sånt är ju svårt att beskriva, som bygger på medlemmarnas stämmor. Rytmerna i sin tur är läckra och luriga. Markattasånger tillhör alltså inte den lätta barnmusiken som man trallar direkt, och kanske går den bara att återupprepa för de skickligaste stämsångarna. För att bli upptagen i den muntligt överförda sångskatten vid sidan av Bä, bä vita lamm, I ett hus vid skogens slut eller Hej, hej Monika är det ett hinder. Som enskild upplevelse är Markattas sånger däremot något man kan kan minnas och längta efter. I morgon söndag 8 maj ger Markatta en familjekonsert i Boden. Den kommande veckan fortsätter de sin Norrbottensturné