För festivalen Arty Party Arr (APA) bjuder på något så unikt som konst och musik i härligt förening, men också ett ställe att bara hänga, vara och umgås. Och inte bara för en viss åldersgrupp, utan för alla.
Det påminner om 70-talets alternativrörelse, för här står inte det kommersiella i fokus. I stället har arrangörerna Elin Alexandra Sundström och Anton Nyström lyckats skapa en mötesplats där konstformerna och umgänget bär hela festivalen. Här finns inga öltält men däremot en stor portion kärlek till konst, musik och människor.
I en intervju i Kurirens helgmagasin DUO berättade Elin Alexandra Sundström att musikdelen främst var ett lockbete för att dra publik till konstutställningarna och performanceartister. Att musiken bär sig själv på ett helt annat sätt. Kanske har hon rätt. Däremot ett trevligt grepp att kombinera de två konstformerna. För när det är dags för vernissage för konstnärerna Mark Frygell, Olof Röckner och Mats Wikström tystnar musiken och publiken går istället in i en av gårdens byggnader för att betrakta konsten och se på Johannes Blomqvist performance DABDA. Utställningen Allt vad han gör lyckas väl - bilder och objekt av Mats Wikström bjuder på en tematik där döden står i fokus. Det är sakralt, tyst och stilla. En bjärt kontrast till konstnären och musikern Mark Flygell vars konst hänger i ett annat rum. Här blandas kolorerade stora kraftfulla målningar med svart/vita tuschteckningar som alla andas ensamhet i flört med det destruktiva. Och slutligen Olof Röckner, mask och attributmakare utbildad vid scenografiskolan i Skellefteå som ställer ut 15 olika masker, en del med direkt adress till teatervärlden, andra som hämtade ur krigets gaskammare. Vid samma klockslag, klockan 18 bjuder Johannes Blomqvist också på sin performanceakt som nog inte lämnar någon oberörd. Det är med lätt illamående publiken får följa hans tuggande av rosenblad som sedan spottas ut och smetas in på hans bröstkorg. Jag får ärligt fortfarande känning av min egen kräkreflex vid minnet av denna performance.
Mycket medvetet hemlighöll arrangörerna schemat för festivalen. Syftet var att publiken skulle komma för helheten och inte en särskild artist. Och det är också helheten som är det bestående av APA-festivalen med betoning på dess konstraster. För att ena stunden lyssna till Trio Klusters nutida konstmusik där mjölkvispar och stålborstar ger sina ljudelement till denna konsert som lyfte publiken ut i universum för att att sedan mötas av bandet Liv slakt och maskins ohejdade punkenergi är att möta två väsenskilda uttryck. Dock uttryck som berör.
Det är bara att lyckönska arrangörerna som bjöd på en minnes värd minifestival med ett mycket stort hjärta.