Det är inte det att hon försöker slippa undan. Men när Duo nöje ringer upp Miss Li har hon egentligen inte alls tid att prata. Hon står inne i en tygaffär och funderar på den kommande turnéns backdrop. Ja, hon brukar sy dem själv. Och ja, hon har bara två dagar på sig.
Så du syr?
Ja, alltså syr och syr. Jag ska göra den här backdropen. Jag gjorde den till förra årets turné också. Det är lite känsligare att göra saker själv. Men har man en vision, kan det vara svårt att få folk att förstå hur man menar.
Du verkar väldigt kreativ. Är det förklaringen till att du bokstavligen sprutar ur dig album?
– Ja, haha, det här är ett litet problem jag har. Jag borde kanske lugna ned mig lite och hitta något annat att fokusera på. Men idag är det samtidigt så mycket business att man glömmer av musiken. Jag älskar ju att göra musik, därav alla album.
Ditt nya, sjätte album Tangerine dream benämns som ditt bästa sedan debuten – är det så?
– Det är upp till var och en att avgöra. Men det är ett välarbetat album, uppvarvat med mycket stråkar. Personligen är det nog det album som jag är allra mest glad i. Jag tycker det är helt perfekt. Men så gillar jag mycket stråk också. Jag skulle nästan vilja skippa min röst helt.
Det måste bli mycket turnerande för dig?
– Ja, det är mycket flackande. Jag spelar över hela världen. Och jag har faktiskt svårt att känna mig helt tillfreds när jag väl kommer hem, det blir som en drog. Jag är borta ungefär lika mycket som jag är hemma.
Din musik används flitigt i reklam och tv-serier. Och en rad av dina låtar spelas i den grymt populära sjukhusserien Grey´s anatomy. Gör du Greysmusik?
– Haha, det vet jag faktiskt inte. För jag har inte sett ett enda avsnitt. Det skulle kännas konstigt att sitta och se och så plötsligt dyker ens låt upp. Men det är alltid kul att folk gillar ens musik.
Handen på hjärtat, blir du aldrig less på Winnerbäck-duetten?
– Ja, det skulle man kanske kunna tänka sig. Men jag har bara hört den en gång på radio. Jag lyssnar inte så mycket på radio. Sedan har jag inte kört den live. Det där är Lars låt. Och jag är tacksam att jag fick vara med på den.