Det har gått nästan tio år sedan Millencolin senast spelade i Luleå. En stad som tidigt omfamnade skejtpunken med en varm famn. Har väntan varit värt det den här gången?
I högtalarna dånar introt till Björn Skifs klassikern Hooked on a feeling när de fyra Örebroarna, ungefär en timme efter utsatt tid, kliver upp på scenen till publikens jubel. De öppnar hårt med No Cigar och golvet i konsertlokalen gungar till när publiken börjar hoppa av glädje och pepp.
Millencolin verkar pigga uppe på scenen. När de båda gitarristerna Mathias Färm och Erik Ohlsson inte lägger körer åt sångaren Nikola Sarcevic så rusar de fram och tillbaka uppe på scenen och ställer sig på monitorerna för att showa. Klassisk skejtpunk stil. Den äldre låten Olympic som kommer tidigt under konserten håller tempot uppe, och lika så klämmiga Penguins & Polarbears som slängs in relativt tidigt gör att vi inte tappar intresset.
Bandet är proffs på det dom gör, spela snabb melodisk punk med slappa skämt mellan låtarna. Det är blandad kompott från bandets över två decennium långa karriär som publiken får ta del av under kvällen. Men det finns gånger då det inte riktigt landar i låtvalet, som när den akustiska gitarren åker fram när Nikola Sarcevic ska riva av The Ballad. Det fungerar bara inte. Jag känner inte heller igen särskilt många av de nyare låtarna, så för mig är det när bandet kör de gamla rökarna som det är som roligast.
Och jag tror inte att jag är ensam i det. I månt och mycket är publiken 1990-talets skejtpunkare som nu har vuxit upp. Uppifrån scenen ser Millencolin en publik som består av personer i skjortor, skägg, regressiva hårlinjer och med sina smarthphones i högsta hugg. Även om nyare bitar som Autopilot Mode är stadiga är det ändå det gamla låtarna det som gör att blodet kokar hos oss.
Men trots snedsteget att ta fram en akustisk gitarr lyckas de vända tillbaka skutan på rätt köl. Direkt efter balladen kör det låtarna Twenty Two och True Brew och för mig, och många i publiken, är konsertens höjdpunkt när bandet kör det klassiska öppningspåret Mr. Clean från den tjugotre år gamla debuten Tiny Tunes. Nu vaknar vi till rejält. När sedan både låten Bullion och den gamla ZTV hitten E20 Norr dyker upp bland extranummren verkar de flesta i konsertlokalen vara helnöjda.
Som avslutande ord är jag redo att konstatera att det inte är den bästa skejtpunkspelningen som jag har besökt i Kulturenshus, men det är en av de bästa.