Mer sjösjukt än skitbra

"Brilliant Hands" är Gustav and the Seasick Sailors tredje album. Ett singer/songwriter-album som innehåller mer rötter än tidigare, och även en touch av folkmusik. Skivan är perfekt. Snygg ljudbild, duktiga musiker som spelar lite svårare än alla andra, har lite fler färgade ackord. Och såklart Gustavs vackra, vackra nyvuxna röst. Men skivan är också tråkig, tråkig, tråkig. Jag blir inte arg när jag hör Brilliant hands, inte heller skrattar jag. Allt det fina och perfekta leder fram till likgiltighet. Det bästa spåret är Don’t stop (to let die) där jag faktiskt kommer på mig själv med att sitta och stampa takten. Nej, för att något ska hända måste Gustav och hans sjömän ta sin skuta och styra ut mot stormigare vatten.