Mer elektronik och mindre explosioner i nya Bob Hund

"Årets motarbetare gör alltid som hon vill. Dansmusik som inte går att dansa till." Sjunger Thomas Öberg i Bli Aldrig Som Oss Bli Värre. En del är som synes som vanligt på Bob Hunds återkomst. Exempelvis titlar och somlig text. Men man har blivit äldre. Och den engelkspråkiga karriären (som Bergman Rock) verkar fört med sig en lutning åt rock och experiment. Mer än vad som var fallet med Bob Hund tidigare i alla fall. Svårare melodier, Cramps och Tuxedomoon snarare än Dead Kennedys och Kraftwerk. Det är större spridning i materialet, mer elektronik och mindre explosioner. Vad gäller låtarna så älskar jag Blommor på brinnande fartyg, Tinnitus i hjärtat och Siffran vill bli fel lika mycket som vad som helst Bob Hund gjort tidigare. Å ena sidan saknar jag frenesin och refrängerna. Å andra skulle det vara fånigt om man bara börjat om där man lämnade skeppet för en hel massa år sedan. Å tredje är det lite tråkigt att det mest av allt låter som sidoprojektet Sci Fi Skåne och antagligen säger det något om maktfördelningen och kemin i bandet, men jag är inte den att säga det. Å fjärde är det förstås viktigare att åldras med värdighet än att tillfredsställa gamla älskare. Och det hedrar dem.