Meningen går förlorad

I Alperna Av: Elfriede Jelinek Regi: Melanie Mederlind Skådespelare: Josefin Ljungman, Marie Robertson, Niki Gunke Stangertz, Erik Bolin, Isak Hjelmskog, Per Lasson, Kristian Lima de Faria. Scenografi: Katrin Nottrodt Kostym: Stefan Röhrle Ljusdesign: Niclas Erdman Riksteatern Lärkan, Luleå Den tekniska utvecklingen leder inte sällan till katastrofer ? den som uppfann bilen uppfann också bilolyckan. Nutidsmänniskans krav på att allt ska gå fort, fort får konsekvenser. Hastigheten är inte riskfri, något vi oftast talar tyst om. För att uthärda i samtiden väljer vi att blunda för riskerna. Men Elfriede Jelinek är inte den som blundar. Med en till synes outsinlig energi borrar hon nyfiket in i samhällskroppen, ger sig inte, vänder och vrider på frågeställningar, söker svar alltmedan hon pratar på. Hennes drastiska och djupt självironiska dramatik blir inte sällan mycket rolig med sina oväntade språkliga vändningar och sin hejdlöshet. Ska hon jämföras med någon i Sverige ligger nog Kristina Lugn närmast i det avseendet. I pjäsen I Alperna använder Elfriede Jelinek sig av olyckan i skidorten Kaprun i Österrike, där 155 personer dog ? övervägande barn och ungdomar på väg till ett snowboardevent ? när ett bergbanetåg fattade eld år 2000. Bergbanan hade byggts om för att snabbare och effektivare kunna transportera fler turister till den eviga glaciären på berget Kitzsteinhorn. 16 personer åtalades som ansvariga för olyckan men ingen blev fälld. I ett förvridet tågskelett där i tunneln placerar Jelinek några glada ungdomar i färgstarka munderingar. Deras resa både i livet och mot pisterna fick ett abrupt slut, något de förhåller sig till utan sentimentalitet, trots sin egoism och tro på att livet är oändligt. För dem är naturen något som skall användas, en fond för uppvisning, och i deras konversation och berättelser har Elfriede Jelinek likt bränslestavar ? hennes egna ord ? skjutit in citat från originaltexter från den tidiga alpinismens dagar. En tid när Alperna dyrkades, inte som nu som idrottsredskap för massorna, utan som en upplevelse enbart för eliten. Men vår kollektiva förträngning gäller inte bara teknikutvecklingen och dess hotande katastrofer. Det finns mer som vi inte vill se och Jelinek är som sagt var inte den som tittar bort. Alpinismens historia är också en historia om rasism och antisemitism och judar ?de eviga slätternas invånare? sorterades stadgeenligt bort ur alpinistföreningarna. Samhällssatir på hög nivå, i rasande tempo och med gott om infall. Jovisst. Ändå fungerar inte föreställningen. Det kan inte vara lätt att iscensätta Jelineks intensiva och innehållsrika texter och regissören Melanie Meder-lind låter skådespelarna rabbla texterna som en utantill-läxa vilket gör att tydligheten och nyanserna går förlorade. Lägg därtill ett dåligt fungerande ljud och problemet blir uppenbart: Publiken får svårt att höra vad som sägs på scenen. Och då blir det mesta ganska meningslöst i denna föreställning. För att inte säga tråkigt.

Meningen går förlorad

Riksteaterns uppsättning av Nobelpristagaren Elfriede Jelineks pjäs "I Alperna" får omdömet "meningslöst och tråkigt" i tisdagens Norrbottens-Kuriren.