Det ser ut som om förlaget inte själva riktigt tror på beskrivningen. Memoarer brukar ju (eller brukade) ofta skrivas sent i livet då författaren kunde kosta på sig att vara ärlig och utlämnande utan tanke på karriär. Hillary Clinton har däremot en hel del kvar att göra på karriärfronten, förmodligen ligger de viktigaste och största jobben framför henne.
En och annan lär nog se Svåra val, vilken utgör en fortsättning på hennes Levande historia som släpptes 2003, som en del i taktiken för att 2016 försöka bli den första kvinnliga presidenten i USA någonsin. Och nog finns drag i boken som snarare känns politiskt korrekta eller rent pr-artade snarare än ärliga. Boksläppet leder också, bör man betänka, till hundratals intervjutimmar för tidningar och tevekanaler världen över och till många värdefulla publicitetschanser.
Kampen om presidentposten som förlorades till Barack Obama var hård och stundtals smutsig men Hillary Clinton har knappast ett ont ord att säga om någon. Lovorden om politiska motståndare och kollegor haglar. Den regering hon 2009 tar plats i som utrikesminister, efter Obamas ihärdiga övertalningsförsök, beskrivs närmast som en enda stor familj. Fullt så harmonisk lär nog knappast övergången från presidentkandidat till minister i Obamas regering ha varit.
Men visst ligger det i en demokratis storhet att politikerna efter ett val kan samarbeta även med tidigare motståndare. Att visa just detta blir en del i det utrikespolitiska arbetet. Överlag präglas boken av ett framlyftande av alla möjligheter som står till buds för USA, som enligt Hillary Clinton fortfarande har kraft att leda världen i en demokratisk riktning. En åsikt som färre än tidigare skulle skriva under på.
Med detta sagt ska poängteras att Hillary Clintons berättelse ger en intressant inblick i det hårda och ibland cyniska maktspel som realpolitik på toppnivå innebär. Hennes attityd som utrikesminister präglas dock av vilja till förändring och förnyelse, smart makt, som hon själv kallar det, en politik som arbetar bredare, inte bara genom diplomati och militär makt utan också genom att ta tillvara på energin i den privata sektorn, att ge medborgare och aktivister större möjlighet att utforma sin egen framtid. Därmed hamnar inte bara frågor om krig och fred i hennes fokus utan också demokrati- ekonomi- och miljöfrågor.
Perspektivet är välkommet, att amerikansk utrikespolitik haft brister och ibland en för snäv inriktning var något som inte minst syntes i utvecklingen efter 11-september attentaten och George W Bushs krig mot terrorismen. Hillary Clinton axlar för övrigt ingen lätt uppgift som utrikesminister. Hon ärver krigen i Afghanistan och Irak samt den pågående och sprängladdade konflikten Israel-Palestina. En av hennes ambitioner är att förbättra USA:s skamfilade rykte i världen.
Under sin tid som utrikesminister tillbringar hon sammanlagt 87 dygn i en Boeing på väg till politiska ledare i världen, men också till vanliga medborgare som hon lyssnar med uppmärksamhet på. Att det inte är alldeles enkelt att snabbt lägga om rodret på den amerikanska jättefarkosten har synts under Obamas år vid makten. Men den amerikanska befolkningen visade sig moget för en tro på förändring och för att välja en färgad president. Det vore en viktig signal till världen om man nästa gång vågar rösta fram en kvinna till presidentposten. Att Hillary Clinton är värdig uppgiften råder knappast några tvivel om.