Melodiskt på Föreningsgatan

What about a bandname
Mother of the forest SENAST What about a bandname var i Kuriren berättade de om sina planer att utveckla sin musik på ett mer elektroniskt plan. Det har de inte gjort än, igår var det fortfarande gitarrerna och deras egna röster som gällde. Och det räcker så. Det är lätt att säga att de kunde få till ett fetare sound med en trummaskin eller elektronisk melodislinga. Med varför gå över ån efter vatten? What about a bandname låter bra utan att de krånglat till det. Trots sina enkla harmonier och texter blir det aldrig enahanda. De sjunger ur hjärtat, och har en bra närvaro. Deras röster harmonierar med varandra, Tina Bergströms bluesigt mörka möter Emma Larssons ljusa. Det är imponerande hur väl de arbetat ihop sig vokalt. Dessutom är det första gången på länge som jag hör ett band i Luleå som faktiskt säger något med sina texter. Efter What about... spelar trion Mother of the forest. Deras val av musik är mer åt det experimentella rockpsykedeliska-hållet, nu ska vi inte krångla in oss i termer, men deras introverta rock funkar. De skräpiga trummorna, nästintill obefintliga sång och ruffiga gitarr har något som bara kan växa till det bättre.