I vilket fall som helst så spelar J.P. Nyströms (etikett: folkmusikgrupp) under två sådana kvällar i veckan, just så som de har haft för vana att göra vid fyra, fem tillfällen så här dags på året tidigare.
Mellan skinka och champagne är evenemangets kongeniala titel och liksom man kan vara rätt säker på att Tomten inställer sig den 24/12 varje år, så kan man också vara tämligen säker på att J.P. Nyströms finns på scenen med sin melodiska musik, i blandade genrer, någon av dessa mellandagskvällar.
Det känns lika fint och uppmuntrande. Varje gång. Det skulle inte falla mig in att missa detta, om det inte handlade om min egen begravning eller något annat totaldrastiskt.
Grabbarna hade nya kostymer. Svante Lindqvist drog i gång publiken med inspirerande tankeord av filosofiskt grundsnitt, härmade hest, skånskt och skickligt den i publiken befinnande sig Karl Petersen (yrke: kommnalråd) och skämtade erfaret om lite av varje.
Därefter: några julmelodier, någon fin gammal Olle Adolphson-text om en händelselös tågresa, någon klockren jojk förmedlad så förtrollande som möjligt av gästartisten Sofia Jannok, några flera julmelodier; aktivt understödda av trumpetaren Danne Johansson, basisten Tommy Skotte samt den evige gästartisten Ulf B. Johansson, på dragspel.
Det var jämförbart med en påse karameller utan känt bäst före datum. Det är, förstås, helhetskänslan det främst handlar om.
Och i kväll spelar grabbarna igen, på samma plats men med Daniel Wikslund som gästartist.
Det är väl fint att man kan lita på åtminstone något?