Melins förtroliga poesi

Härkomst och samtid bildar de två avdelningarna i Roger Melins nya diktsamling Vandrar mellan dygnen. Primula och Koral är Melins egna formuleringar. Dikter om utvandring, sågverk, städerna och så den mer kontrollerbara verkligheten, dikter om barns födelse, om långlopp och sorlet mellan moderna huskroppar. Roger Melin är igenkännlig. Det försynta, nästan blyga tonfallet. En säker blick och en vacker rytm, men också en förmåga att hejda sig när fallet genom insikterna ska till att börja. Så mycket han illustrerar, så stora översiktsvyer han vecklar ut för ögat. Berättelser med början och slut, rejält hantverk allt som oftast. Som allra bäst har dikterna en troskyldig rättframhet som sätter sig i hjärtat, ganska nära det sentimentala centrumet, men än sen? "En ko är god och det syns/ när mjölkerskan och kon förs/ mot varandra,/ då när de möts hud mot hud/ klappas det kärt och länge". Förtrolighetspoesi, sprungen ur insikt och egen varseblivning av tingen och verkligheten. Ingenting av konstruktion, i stället en vacker iakttagelse, ett vittnesmål från någon som vet. Det finns åtskilligt sådant i den här diktsamlingen. Skolvärldens verb, betfältens lerighet, kutterspånets friska doft, det märkliga undret i en barnafödelse. Ibland tar Melins tvekan över texten, den bleknar ur, det blir svackor. Han fortsätter att skriva och att beskriva, men ackordet har redan klingat ut. Det är synd, han behöver inte färdas särskilt långt egentligen, om bara inte de där svackorna fanns. Hans poesi är inget för avantgardet, ingen experimentell tvekan om värdet av vacker syntax, eller av syntax över huvud taget. Här sorteras världen innan den blir till text. Men det räcker inte alltid hela vägen.

Melins förtroliga poesi

Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström har läst Roger Melins nya diktsamling Vandrar mellan dygnen."Ingenting av konstruktion, i stället en vacker iakttagelse, ett vittnesmål från någon som vet", skriver Nyström bland annat.