Inte heller när webbnördarna fem år senare skadeglatt kastade ur sig ord som ”gammelmedier" till höger och vänster.
Men så vaknar man plötsligt upp en dag och finner att det man betraktat som avgränsade fenomen har förvandlats till något helt annat. Så här i efterhand står det klart att 2014 nog ändå blev året då mediebashingen till sist institutionaliserades. Det vill säga: då det plötsligt kom att bli ett helt naturligt beteende att sitta på Twitter eller Facebook och klaga på en text som man egentligen inte har ögnat igenom särskilt noga och som publiceras i en tidning som man vanligtvis varken läser eller prenumererar på. Bara för att sedan komma till slutsatsen att något måste g-ö-r-a-s: texten i fråga bör naturligtvis plockas bort från saften, skribenten bör för kicken, chefredaktören ställas till svars och alla andra borde omedelbart författa ilskna protestbrev. Eller åtminstone retweeta något med den innebörden.
Att det faktiskt är så här vi – också – konsumerar medier idag leder till en viss uppgivenhet bland mina bekanta som jobbar inom medievärlden. För lite otacksamt är det allt. Medierna har börjat att fylla något slags underlig roll som indignations- och kränkthetskatalysator.
Det märkliga med det är ju att det numera finns oändliga möjligheter att skapa, sprida och dela åsikter av alla de slag. Nog var vi många som trodde att detta skulle skapa en större tolerans för oliktänkande, snarare än en ökad irritation över att det står något någonstans som vi inte håller med om?
Nu finns det i och för sig en tid på året då indignationsflödet tycks sina. Då ilskan, aggro-explosionerna och nä-nu-får-det-vara-nog!-utbrotten lugnar sig rejält.
Julen.
Beror det på att vi i den allmänna glöggfryntligheten får ett mildare sinnelag eller på att mediernas produkter ser annorlunda ut? Kanske båda sakerna. Helt klart är att en tidning eller en tv-kanal planerar helt annorlunda för julen än för resten av året. Man satsar på läsning som ska "räcka länge", filmer som ska "samla familjen", och ja, man försöker överlag behaga bra mycket mer än årets övriga veckor.
Alla som har jobbat på en redaktion vet vilken enorm möda som läggs vid just julen. Vilken omtanke som centreras kring produkterna dessa dagar.
Vad hade hänt om vi tagit med oss lite av den inställningen in i februari och mars? Jag vet inte. Jag vet bara att sannolikheten att ni just nu sätter er vid en dator och skriver "Det här var banne mig det dummaste jag läst" är mindre än att ni börjar drömma om en fåtölj, ett glas glögg och en tidning med ett riktigt långt och bra julreportage.