Medelmåttig supergrupp

Näst efter dialogduetter mellan kända människor bara för att de är kända är supergrupper det värsta jag vet. Klart det finns undantag: allt Serge Gainsbourg gjorde med olika filmstjärnor och chanteuser och Stockholms Big Byrd. Men sen är det litegrann stopp. Magnetic Morning är ett samarbete mellan Interpols trummis Sam Fogarino och Swervedrivers sångare Adam Franklin. Spännande va? Två rätt medelmåttiga band, men ändå med rätt tydliga (om än ointressant) profiler. Resultatet borde bli därefter. Och blir det med. Även om det hade varit roligt om motsatsen för en gångs skull bevisats. Här harvas det maj7-ackord, det är tamburiner och precis så drömskt och nattradioaktigt intetsägande som man kan tro. Dock, jag kräver absolut inte genialitet så fort jag tar på mig hörlurarna och drar upp volymen, inte ens originalitet. Och Adam Franklin sjunger som Elvis Costello, fast bättre: utan det där sorgliga vibratot Costello lagt till sig med på äldre dar. Men det är för trist och säkert. Höjdpunkten är en fin cover på Shangri-La’s gamla Out in the Streets. Men inte når den upp till originalet. Medelmåttigt i jämförelse. Symptomatiskt.