Som det anstår en riktig diva har Mary Js nya en lång, pretentiös titel, en föredömligt omodern produktion (det låter mer sent 80-tal och Soul II Soul än Rhianna eller Beyonce) med texter om hur livet farit fram med henne sedan senast. Komplett med en uppsjö av de allra mest uppenbara kontemporära artisterna från de senaste 30 åren: Nas, Busta Rhymes, nämnda Beyonce, Lil Wayne, Drake med flera.
Jag vet inte. Man får liksom ta det för vad det är. Musik med miljoner dollar på kontot som samtidigt gör anspråk på autenticitet, med rötterna i asfalten.
Mary J är inte galen på samma sätt som, säg, R Kelly, men tillhör helt klart samma generation artister. Där
R Kelly är rent bokstavligt pervers (och där det är en av poängerna med hans skivor) försöker Mary som vanligt passa in sitt enorma ego i en värld som traditionellt befolkas av Celine Dion, Whitney Huston och Barbara Streisand. Och det gör hon förstås alldeles ypperligt. Hon har en röst utöver det vanliga. Hon hemfaller aldrig någonsin till tidstypiskt wailande på varenda vokal. Det är något annat. Lite som Aretha Franklin när hon var på topp, en pondus helt enkelt, som är svår att motstå eller invända mot.
Det här är alltså tänkt att vara en uppföljare till My Life från 1994, men jag tänker mer på skivan efter, Share My World. Det vill säga en slags desperat kommersialism i hela soundet, i låtarna, i rösten, inte lika melodisk och romantisk som My Life utan hårt kalkylerad, nästan mekanisk vuxenpop, gjord för pendlandet till jobbet inne i stan eller de förtroliga samtalen man har med sin partner framför öppna spisen när det är helg och barnen lagt sig. Snarare än dansgolvet eller sängkammaren. Och jag föredrar faktiskt det här. Det är musik som inte har någon som helst bäring eller relevans i mitt eget liv, alltså ingen alls. Men det är intressantare att titta in i den världen än att hamna på ytterligare en imaginär klubb, eller i någons svarta sidensängkläder, där det frustas och stånkas. Hela skivan känns medelålders. Det är inget fel med det. Det är oundvikligt, bara Liemannen kan invända mot det.