Med Wallraff i jakten på nya roller

Stig Hanséns kombinerade biografi och intervjubok om och med Günter Wallraff, gör läsaren till en nyfiken fluga på väggen. De sitter hemma hos Wallraff i Köln och dricker kaffe, samtalar, beundrar utsikten över staden från terrassen. Telefonen ringer i ett, Wallraff smider planer, funderar på nya roller, är i ständig aktivitet, och lyckas mitt i allt detta ändå visa stor gästfrihet. Det finns egentligen goda skäl för Wallraff att vara mer sluten och tillbakadragen, att stänga om sig och inte låta människor komma nära. Sedan flera år lever han med ständiga dödshot och påtryckningar efter sina många kontroversiella böcker och roller: som den utnyttjade turkiske gästarbetaren Ali, som reporter på den vidriga skvallertidningen Bild-Zeitung, som telefonförsäljare och uteliggare, och nu senast sminkad till somalisk flykting i kamp mot vardagsrasismen i Tyskland. Arbetssituationen och det osäkra läget har inkräktat så mycket på privatlivet att frun och barnen tvingats flytta ifrån honom, till ett skyddat boende utomlands. Han är 65 år gammal och har inga planer på pensionering. Överallt nya orättvisor, nya grymheter och sparkar uppifrån och ned. Minns titeln på en av Wallraffs 1970-talsböcker: Ni däruppe - vi härnere. I en replikväxling i boken kritiserar en iransk kvinna honom för att ha varit dumdristig i ett fall där en oskyldig tysk medborgare satt inlåst i ett iranskt fängelse. Du kunde ha blivit dödad, menar hon, och Wallraff svarar: "Men människan lever inte om man ser på när andra far illa." Även om det är svårt att inte känna beundran finns det anledning att förhålla sig kritiskt till Wallraffs arbetsmetoder, särskilt i den hysteriska och kapitalintensiva medieålder som är vår. Det som började som ett okonventionellt sätt att bedriva grävande journalistik (Wallraff var dock långt ifrån först, vilket Hansén visar i en ambitiös redovisning av föregångarna) är nu etablerat och har i vissa fall även kapats av underhållningsindustrin. Den seriösa granskningen kan lätt förbytas i idel spektakel och sensationer. Hansén snuddar vid frågan, men ägnar desto mer kritik åt Wallraffs självuppfattning. Hur kan han veta att det han gör är rätt, finns det inte en möjlighet att den moraliska kompassen sviker honom? Det finns en självklar fara när den som värnar om de svaga själv blir för stark och inflytelserik. Stig Hanséns bok är bitvis något slarvigt redigerad men har en fin ton och han lyckas hålla många tankar och ämnen i huvudet samtidigt. Att bena upp en figur som Wallraff, med sina många förankringar och verksamheter, görs inte på en kafferast. Boken tar sin början våren 2007 och sträcker sig till våren 2009. Förmodligen skulle fortlöpande besök vara minst lika intressanta att följa. Wallraff tycks dessutom ha en faiblesse för Sverige och svenskarna och frågar vid ett tillfälle Hansén om hur stor Bonnierkoncernen egentligen är. Hansén svarar och Wallraff lyssnar och antecknar intresserat. Uppslag till roller och projekt har kommit till honom förr, på liknande sätt.