Med stenar som utgångspunkt
Självklart känns det lite nervöst, något som bland annat tar sig uttryck i känslan av att vara ute i sista sekunden.
- Som konstnär känner jag mig sällan riktigt ledig, är liksom ständigt i arbete i mina tankar, löser problem, funderar på konstruktioner. Lever alltid med känslan att jag skulle ha kunnat göra något mer, säger Susanne Holmberg.
Efter att ha arbetat några år som journalist sökte hon sig till Sunderbyns konstlinje. Fastnade så småningom för sten som material. Ett ovanligt val som passade henne perfekt - hon som inte gillar omständliga förarbeten.
- Som material är sten inte oproblematiskt, men det är ett enkelt material så till vida att det inte kräver en massa förberedelser. Man behöver inte bygga några stommar eller andra konstruktioner, det är bara att gå på med verktygen. Själva arbetet innehåller ganska många monotona inslag, det tar tid att polera till exempel, och då hinner jag tänka på annat - jag gillar det.
Stenskulpturer dominerar
Ändå har hon en hel del keramik med i den kommande utställningen, skulpturer som hon formar på fri hand.
- Det var kallt i våras när jag började jobba utomhus med sten inför utställningen, så jag gick in och fortsatte med keramik i stället. Och när jag väl hade börjat med det ville jag fortsätta utforska materialet.
Ändå dominerar stenskulpturerna och utanför Konstnärernas kollektivverkstad på Kronan i Luleå ligger ett stycke vit marmor som ska bearbetas in i det sista inför utställningen som öppnar på lördag. Susanne Holmberg poängterar att hon inte är någon geolog, stensorterna spelar mindre roll, hon jobbar med många olika. Bohusgranit är finast, men hon framhåller också gabbron från Sangis och sten från Boden.
- Man bryter sten i liten skala där, men där finns också gamla stridsvagnshinder i syenit som är bra att jobba med.
I Boden har hon arbetat en hel del, utfört flera offentliga uppdrag - skapat parkbänkar, ett minnesmärke för skidlegenden Sven Utterström och nu senast Kommunikation, ett konstverk som pryder rondellen utanför stadens nya resecenter. Där har hon arbetat i glas och stål, en ny erfarenhet.
I Luleå finns hon bland annat representerad med en parkbänk på Storgatan och i Piteå finns en stenskulptur. I Sydkorea, Wales och Tjeckien återfinns några av hennes verk i skulpturparker, ett resultat av deltagandet i flera internationella skulptursymposier.
- Jag har inriktat mig mer på offentliga uppdrag än på att ställa ut min konst i gallerier, något som passar mitt material lite bättre eftersom mina verk ofta blir tunga och ohanterliga.
Någon egen ateljé har hon inte. Hon använder sig av kollektivverkstaden på Kronan som nu med hjälp av 100.000 kronor från Kulturrådet har utvecklat och förbättrat möjligheterna till utomhusarbete för stenskulptörer. Pengarna har bland annat investerats i markberedning och byggandet av ett stort arbetsbås med uttag för el och tillgång till vatten och tryckluft.
Som ett utropstecken
Sina idéer klottrar hon ofta ner, nästan som telefonklotter. När det går trögt går hon tillbaka till gamla uppslag, hittar nya infallsvinklar.
En bra skulptur ska vara som ett utropstecken, tycker hon. Gärna gåtfull och helst abstrakt. Utmaningen är att hitta de intressanta formerna, stensorten spelar mindre roll, men stenen ska helst inte vara alltför mönstrad.
- Det får inte bli alltför livligt, säger Susanne Holmberg, som ofta lyfter fram naturstenen genom att bara polera den delvis.
Det har sina sidor att välja konstnärens yrke och Susanne Holmberg säger sig kunna leva delvis på sin konst. Just nu arbetar hon halvtid som producent på Lule Stass, något hon uppskattar.
- Det känns jätteskönt att jobba åt någon annan, befriande att inte alltid ge sig själv alla uppdrag.
Så jobbar vi med nyheter