Med stark lust till berättandet

Det började en gång med mer eller mindre bra vitsar. Som barn där i småbrukarhemmet vid foten av Skuleberget i Ångermanland klippte Maria Hamberg ut serierutor och roliga historier och samlade i en pärm och blev en sån som gärna berättade. Uppväxt under 1950- och 1960-tal, på gränsen mellan nytt och gammalt, i en tid då det muntliga berättandet levde starkt i gårdarna på landet - klart att hon fick mycket med sig. En dag fick hon för sig att skriva ner en av sina berättelser. Någon sade åt henne att skicka texten till en tidning. Redaktören ringde och erbjöd sig att köpa novellen. I den stunden tog skrivandet fart på allvar. Många år senare debuterar Maria Hamberg i januari som romanförfattare med boken Greklandssommaren (Ordfront). Första boken kom 2002, novellsamlingen På väg till natten (Bäckströms förlag). Efter den skrev hon Några gjorde hålen (2004), en samling noveller och "dokumenteller". -Jag kallar texterna så, eftersom de bygger på intervjuer jag gjort med kvinnliga industriarbetare på mansdominerade arbetsplatser. Men samtidigt är det fiktion, jag har förhållit mig fritt till berättelserna, blandat ihop olika historier och byggt på dem, säger Maria Hamberg. Tunga jobb bland många män
Industrimiljön känner hon väl. I nästan 25 år har hon arbetat som svetsare, plåtslagare, truckförare, masugnsarbetare, maskinskötare och montör på järnverk och verkstäder. Tunga jobb bland många män och med få kvinnliga arbetskamrater. Under några år bodde och arbetade hon i Luleå. Jobbade på järnverket, ute på Storheden och på Bergnäset. Det var här hon och många andra kvinnor utbildade sig till svetsare. Saab-
Scania ville bygga ut, det var i början av 180-talet, arbetslösheten låg på över tio procent, åtgärdsprogrammen var många. Scania fick lokaliseringsstöd för att skapa nya jobb, men också jämställdhetsstöd om de lovade anställa kvinnor. -Alla arbetslösa kvinnor i Luleå fick gå svetskurser, AMU-center var fullt av tjejer, berättar Maria Hamberg. Något jobb på Scania i Luleå blev det inte, däremot på några andra arbetsplatser innan flyttlasset så småningom gick till Stockholm. Där arbetade Maria Hamberg först några år på korvfabrik och senare på Scania i Södertälje. Hittills hade industrijobben varit roliga. -Jag har alltid känt mig hemma i den miljön, tänker att det har lite att göra med min uppväxt i ett småbrukarhem. Jag gillar jargongen på golvet, snacket, skämten. Men på Scania i Södertälje höll jag på att vantrivas till döds. Det var en själlös verkstad, så annorlunda alla de andra arbetsplatser jag hade jobbat på. Formade berättelser
Men jobba måste hon och för att överleva tristessen sökte hon en strategi och fann den i minnet av alla de roliga arbetskamrater hon haft genom åren. Hemma började hon forma berättelser. En tog hon med sig till en jobbarkompis på verkstadsgolvet. Det var han som bad henne skicka in den till facktidningen. Det blev fler noveller publicerade. Arvodena samlade hon och använde som lön för att ta ledigt för att skriva. Som den läsare hon alltid varit började hon också frilansa som skribent, bland annat här på kultursidan. Så småningom närmade hon sig också romanskrivandet och de första skisserna till det som blev Greklandssommaren gjorde hon redan 1999. -Jag har skrivit på den lite då och då, lagt undan och plockat upp. Ibland har det gått ett drygt år mellan varven, men varje gång jag tittat på vad jag skrivit har jag känt att där fanns något som var värt att gå vidare med. På en författarsammankomst stötte hon ihop med Ordfronts förläggare Jan-Erik Pettersson och frågade om han var intresserad av att läsa hennes roman, som hon vid det laget hade skrivit om åtskilliga gånger. Roman om kärlek
Maria Hamberg kallar Greklandssommaren för en roman om kärlek. Titeln syftar på en sommar som dallrar av oväntad hetta. Huvudpersonen heter Betty och jobbar med att kröka järnrör under semesterstoppet på en verkstad. Där finns också Axel, hon kan se ljusskenet från hans svets i rummet intill. Barnen är utflugna och även om de fortfarande kräver sitt har Betty för första gången som ensamstående förälder en möjlighet att skapa sitt eget liv. Under några heta sommardagar står allt och väger. Förtrogen med miljön
-Romanen utspelar sig under en kort tid, men handlar också om det som har hänt tidigare i och omkring Bettys liv. Det är en kärlekshistoria som rör olika sorters kärlek - kärleken till en man, kärleken till barnen. Till livet och till sig själv och den man själv är, säger Maria Hamberg. Att Betty är industriarbetare blev ett naturligt val för en författare som känner sig väl förtrogen med miljön. -Men jag känner inte att jag har en uppgift i mitt skrivande, även om jag naturligtvis blir heligt förbannad när folk påstår att det inte finns arbetare. För det gör det, alla produkter vi omger oss av är ju tillverkade av någon, och därför finns det arbetare överallt och hela tiden. Inte bara i Sverige utan över hela världen. Men verkligheten innanför fabriksgrindarna förtigs ofta. -Mitt skrivande var länge något som var riktat in mot mig själv, mot mina minnen och för att jag mådde bättre av att skriva. Det tvingade mig att tänka efter, fundera ut vem jag själv är, allt det där fick jag på köpet när jag började formulera mig. Hösten har varit ganska omtumlande efter förlagets positiva besked och nu arbetar Maria Hamberg halvtid på ett dagis. Framtiden tänker hon satsa på fortsatt skrivande. -Jag jobbar på två romanprojekt och har också en del annat på gång. Nu tänker jag ge mig själv tiden att skriva.

Med stark lust till berättandet

Maria Hamberg, en gång i tiden Luleåbo, ger ut sin första roman, Greklandssommaren. Huvudpersonen Betty är rörkrökare på en verkstad, och industriarbetarvärlden känner Maria Hamberg väl märks i texterna. Hon har själv arbetat inom industrin i många år.