Med skiftande perspektiv

Rensfeldt utexaminerades från Konstskolan på Sunderby folkhögskola 2008. Tidigare i vinter har man kunnat se enstaka arbeten av henne i det så kallade Fritz Olssonhusets skyltfönster mot gågatan i Luleå, och det är roligt att nu få se mer. Utställningen visar sig präglas av konflikter mellan motsatser och bildvärlden är över huvud taget full av osäkerheter. Skarpa kanter, husgavlar eller rektanglar, möter organiska former lätta att tolka som moln, larver eller människor. Perspektiven skiftar, också inne i respektive bild; ovanifrån kan bli framifrån, eller som i verket Stanna här där hon tycks ha målat på golvet och sedan hängt upp bilden på väggen. Det hål som öppnar sig kan mycket väl både vara en grop i marken och mynningen till en grotta. Det dominerande motivet är dock någon slags landskap. Tuschteckningarna upplever jag som ett slags satellit- eller flygbilder där bara en del av marken presenteras, medan verken i akryl ofta har en horisont. Också här finns konflikten mellan det abstrakta och föreställande, men också mellan stadsrummet och naturen som hela tiden skiter i betongens skarpa hörn och kräver att få breda ut sig. Nu är förstås inte alla verk lika starka men som helhet tycker jag ändå att Rensfeldt lyckats hålla debutantens lust att visa allt i schack. Och så var det förstås "svart". Hot eller möjlighet, neutralt eller dominant? En bra fråga för en konstnär att ställa sig.

Med skiftande perspektiv

Det första som kommer till mig när jag besöker Elsa Rensfeldts debututställning är ordet "svart". Även om färgen inte alltid får så stor yta, präglar den många av verken. Påstridig och påtaglig tar den sig ton. Vad den vill är däremot inte säkert.